Svar på ”Min anhörig svälter ihjäl – ändå får jag inte bli assistent” (27/11):

Det är tråkigt när en anhörig är sjuk, men det finns hjälp så man inte ska behöva känna sig så utnyttjad. Jag bor tillsammans med min man som är multisjuk och dement sedan några år. Jag har vårdat honom själv i flera år, men för två år började jag be kommunen om hjälp med tillsyn då jag fortfarande har olika samhällsuppdrag. 

Det senaste halvåret har jag nu fått avlastning med fler timmar och det fungerar bra. Det känns bra för mig att få vara en del av samhället och även för min man som får lite andra människor att prata med. 

Min man vägrade först att låta några obehöriga komma in till oss och hemtjänst ville han inte höra talas om. Men det har lösts sig genom att jag i början var hemma en stund när hemtjänsten kom. Att den sjuke är helt hänvisad till en anhörig är enligt min åsikt inte bra. Dels blir den sjuke mer isolerad och rädd för människor, vilket förstärker demensens nackdelar. Dels får man på sikt räkna med att en dement blir så vårdkrävande att annat boende är aktuellt och då blir det ännu värre för den sjuke. 

För att en kommuns och även regions organisation ska kunna ha en säker och långsiktig framförhållning i vård och omsorg krävs att ha ordning och reda på personal och vårdtagare. Det är svårt om en stor del av anhöriga också ska ingå i verksamheten. Att bland annat vårda en dement person kräver både kompetens och ständig kompetensutveckling och ska då utföras av utbildad person. Om den anhörige blir sjuk eller av olika anledningar inte kan vara den sjuke behjälplig blir det problem även för den anhörige. 

Mitt råd: Tag hjälp av kommunen så kommer säkert din anhörige att må bättre och du får också en bra framtid utan att känna dig utnyttjad och kan gå vidare. Lycka till. Bra är också att social- och omsorgsförvaltningen beslutat att hemtjänsten ska utföras av utbildad personal som finns i verksamheten.