Svar på nyhetsartikeln ”Bankens hårdare regler drabbar Germaine” (11/3):
Läste med förskräckelse Fredrik Sandbergs artikel i Corren. Det är med sorg i hjärtat man inser att Sverige har blivit byråkratiskt och stelbent. Ett Sverige där man helt tappat bort den lilla människan och en omhändertagande människosyn! Det som får mig att känna extra starkt för hennes situation är att min pappa sitter i nästan samma obehagliga sits.
Min pappa tillhör den kategori som kom till Sverige på 60-talet, när landet skrek efter arbetskraft och som med facit i hand bidrog till att driva Sverige framåt. Eftersom han var nordisk medborgare och det under lång tid har varit en gemensam arbetsmarknad i Norden, har det aldrig varit några problem tills nu … Nu när han vid 95-årsålder behöver skaffa ett id-kort eftersom vi anhöriga inte tycker att det är försvarbart av medicinska skäl att förnya körkortet. Han är gammal, rullstolsburen, skör, vårdas i hemmet och tål inte några längre resor. På grund av att han numera fullt ut räknas som utlänning, trots svenskt personnummer och efter att ha levt i Sverige i över 60 år, måste han ta sig till ett specifikt utvalt skattekontor som ligger långt ifrån hans hemkommun och adress.
Vi har kämpat och ringt runt till åtskilliga instanser; Skatteverket, polisen och även regionen, men icke. Alla inser att det är helt befängt att forsla en svårt sjuk människa så lång väg, men ingen anser sig kunna på ett smidigt sätt lösa problemet. Hade myndigheterna kunnat göra ett undantag och utfärda helt vanliga id-kort (som inte gäller som pass inom EU) hos polisen dit vanliga svenskar går, skulle restiden ha minskat avsevärt. Eller varför inte se till att alla Skattekontor har möjlighet att fotografera och utfärda nationella id-kort? Har även ytterligare ett vildsint förslag: Kan inte myndigheterna skaffa en mobil enhet som man kan rekvirera hem till sjuksängen för att få fram ett id?
Regionen meddelade oss att utan id-handling får en person som erlagt skatt sedan 60-talet betala fullt pris för sjukvården. Vi har att välja på att låta pappa leva papperslös och betala skyhöga räkningar, samtidigt som han inte kommer åt sina egna pengar, eller riskera att ta kål på honom i jakten på legitimation. Pest eller kolera, vilket skulle ni välja?
Nej, för Germaines och andra drabbades skull så ber vi om ett lite mer flexibelt Sverige. Ett Sverige där man tänker efter vilka konsekvenser olika beslut får innan de ska genomföras. Och uppstår det problem? Se till att lös dem!