Svar på "Bordsbeställning via QR-kod – ett steg i fel riktning" (31/10):
Tack du 25-åriga student som reagerat på den uteblivna mänskliga kontakten på grund av vårt samhälles drivna digitalisering. Detta är just vad vi gamla ofta tvingas kämpa med.
Företeelsen finns överallt, till och med inom sjukvården där den mänskliga kontakten borde vara självklar. Vad tycker vi om 1177? Och den automatiska telefonsvararen när man försöker få till ett besök på vårdcentralen. När man väl fått en tid skall man inte anmäla sitt besök hos en vänlig, empatisk sjukvårdsinsatt person, nej, man anmäler sig i den automat som står uppställd vid entrén.
Vid mitt besök på mottagningen för kardiologi möttes jag av två endimensionella figurer i fullskala, pekandes mot just automatregistreringen.
Jag har arbetat hela mitt yrkesliv inom sjukvården och känner mig nu ovälkommen när jag behöver vård. Politikerna förefaller ha åsikten att sjukvården skall effektiviseras genom utökad digital kontakt. Jag anser att mycket går förlorat genom detta. I reportage i Corren 3/11 beskrivs att en mycket sjuk ung person ensam hade ett digitalt möte med 9 personer samtidigt! Var och en representerade sitt vårdområde! Utgången blev tyvärr katastrofal.
2020 utkom "Ensamhetens århundrade" ("The lonely century, Coming together in a World that´s pulling Apart") av Noreena Hertz, brittisk professor i ekonomi. Här ställs allt på sin spets, väl värt att betänka.