På min 25-årsdag satt jag och min mor på en varm uteservering och njöt av sensommarsolens glitter som dansade över Vätterns mäktiga kropp. Det var en sådan där kväll som, om möjligt, bara kan ta nästa steg med hjälp av två iskalla öl. Min mor stannade en förbipasserande servitris och förklarade glatt att jag fyllde 25 år och att vi gärna beställer två öl. ”Beställer gör du via QR-koden på bordet”, svarade servitrisen. Kvällens förtrollning bröts.
Den stela och reserverade nordbon är en stereotyp som länge har tillskrivits svensken, och inte förutan anledning. Svensken vill ogärna synas, höras eller störa andra människor, och vårt moderna och digitala samhälle gör det lättare än någonsin att leva helt självständigt. Jag reflekterar ofta själv över hur det kan gå flera veckor utan att jag behöver interagera med en enda främmande person. Paket hämtar jag i postfack som jag låser upp med telefonen, resebiljetter köper jag i en app och maten betalar jag för i självscanningskassor. Jag grips ofta av begäret att bryta mig ut ur min bekväma, men samtidigt väldigt isolerande, bubbla; att plocka ur hörlurarna, lyfta blicken och hälsa på människor. När jag märker hur svårt det är att bryta sig in i andras bubblor så stoppar jag dock snabbt tillbaka mina hörlurar och låter ett album eller en podd göra omvärlden lite mer avlägsen igen.
Det digitala samhället med sina automatiserade lösningar har onekligen sina fördelar, men i överdrift kan de göra livet tråkigt och livlöst. Försök att föreställa dig en bok där i princip alla möten och konversationer kan reduceras till ett sms eller en googling. Alla de små obetydliga interaktionerna med andra människor som sammantaget gör livet så spännande, levande och meningsfullt håller på att suddas ut. Jag tänker även mycket på de äldre som inte hänger med i utvecklingens tempo och som tvingas in i ett alltmer osocialt samhälle när flera redan känner sig ensamma och utanför. Jag minns tydligt mina första arbetsdagar på Ica och hur insikten snabbt nådde mig om hur många kunder det finns, i synnerhet äldre, som vill stanna och prata bara för pratandets skull. Jag vet att samma butik nu har minskat antalet bemannade kassor för att lämna plats åt nya självscanningskassor.
För att inte förlora kontakten med varandra och för att återge vardagen sin lyster så måste vi våga stänga av vår autopilot och tillåta oss att vara obekväma ibland. Välj den bemannade kassan! Säg att du har glömt telefonen hemma och inte kan beställa med QR-kod! Jag vet att de fortfarande har en kassaapparat gömd där bakom.