Svar pĂ„ "VĂ„ld och mobbning pĂ„ skola i Linköping â varför hĂ€nder inget?" (20/11):
Jag har ocksÄ barn pÄ Fridtunaskolan.
Det som sker dĂ€r, Ă€r ett symtom pĂ„ ett större systemfel dĂ€r bĂ„de Linköpings kommun och region Ăstergötland bĂ€r det yttersta ansvaret.
Den som följt flödet av insÀndare som rör skolor i Linköping ser ett Äterkommande mönster av nedskÀrningar. Exemplen Àr mÄnga för den som tÀnker tillbaka nÄgot Är eller tvÄ: Demonteringen av Folkungaskolans musikklasser, nedlÀggning av Atlasskolan, Fredriksbergsskolan, Rappestads skola och nedlÀggningen av S:t Lars Gymnasium.
SmĂ„skalighet, evidensbaserat och god utbildning för alla Ă€r ett minne blott. SĂ€rskilt stöd dras det ner pĂ„ â ofta pĂ„ bekostnad av bland annat personell resurs som behövs minst lika mycket pĂ„ rast som pĂ„ lektioner. Det blev vĂ€ldigt tydligt pĂ„ Fridtunaskolan och det Ă€r tyvĂ€rr inte första gĂ„ngen det hĂ€nder. Relationsbyggande och trygghet ska prĂ€gla en hel skoldag â men till det saknas resurser.
Det dubbla i detta Àr att det Àven dras ner pÄ de delar som ska stötta skolan med tidiga insatser för de barn som behöver det. Förebyggande arbete med barns hÀlsa skjuts Àven det i sank genom nedskÀrningar pÄ Barnkliniken pÄ US och Psykologmottagningen för smÄ barn. PÄ mÄnga skolor Àr elevhÀlsoteamen dessutom lÄngt ifrÄn kompletta.
Skollagen ekar farligt tomt â skolan ska göra mer, men för fĂ€rre antal kronor. Arbetsmiljön för personalen Ă€r inte direkt gynnsam med tanke pĂ„ nedskĂ€rningar och protestlistor som ignoreras. Resultatet blir hög rotation i personalstyrkan: ökad otrygghet Ă€nnu ett varv till.
Det vi har nu Ă€r förvaring i utbildningsfabriker som egentligen ingen vill ha som arbetsplats â varken barn eller vuxna. TyvĂ€rr Ă€r det vĂ„ra barn och de lĂ€rare som fortfarande orkar jobba kvar som betalar priset. Ett alldeles för högt pris.