Svar på debattartikeln "Beskedet: Ätstörningsenheten läggs ned – sjuka prioriteras bort" (27/2) och insändaren "Pappan: "Lägg inte ner vården som räddade livet på min dotter" (1/3):
Vi kallar den "Morgan", demonen som intog dotterns hjärna och kropp, första gången när hon gick i årskurs 6. Om demonen får vara kvar, obehandlad och oemotsagd så är döden en vanlig utgång. Demonen är sjukdomen anorexia nervosa.
Vårterminen årskurs 8 så var demonen återigen starkt och kraftfull och hon blev ännu en gång inskriven på Ätstörningsenheten. Efter flera månader var viktuppgången tyvärr obefintlig. Att försöka motivera henne med att viktåterhämtning skulle innebära att hon återigen skulle få utöva sina älskade fritidsaktiviteter hjälpte inte ett dugg. "Morgan" och dottern var ett, hon visste inte vem hon var utan sjukdomen. Demonen splittrade vår familj och vi var oerhört trötta och slutkörda. Sjukdomen är en mästare på just detta – att trötta ut en i taget för att få vara själv med sitt offer. Att säkerställa att hon åt sex måltider om dagen och inte gjorde av med energin hon fick i sig var ett heltidsjobb. Räddningen för oss var familjedagvård.
Vi fick under dessa åtta veckor hjälp som föräldrar med att förstå vad sjukdomen handlar om, verktyg som vi har användning av än i dag och inte minst; att behandlarna såg hur vi agerade, individuellt och som familj, för att direkt kunna ge feedback på vad som i vårt beteende hjälper och vad som stjälper. Att kunna göra detta skulle inte gå utan denna intensiva dagvårdsbehandling. Familjedagvården gjorde att vår dotters vikt återhämtade sig och att vi vid återgången till öppenvården känner oss trygga som föräldrar med de verktyg vi har fått från familjedagvården. Vi vet nu vad vi behöver göra för att hon ska bli frisk, för att vi ska orka hela vägen och även om hon skulle återinsjukna igen.
En vanlig missuppfattning är att anorexia handlar om utseende, men det är en allvarlig psykiatrisk sjukdom där tidig behandling ökar chanserna till tillfrisknande. Det hjälper inte med att "det är väl bara att äta". Det är en psykisk sjukdom som påverkar hjärnan på ett sätt som är svårt att förstå om man själv inte varit ytterst nära sjukdomen.
Forskning visar att den mest effektiva behandlingen för unga med anorexia är en kombination av näringstillförsel, psykologiskt stöd och familjeterapi. Att familjen aktivt hjälper personen att återfå en hälsosam vikt och ett normalt ätbeteende. Och för att detta ska fungera behöver föräldrarna få de verktyg och hjälp som behövs.
Anorexia är en dödlig sjukdom! Hade man valt att lägga ner den, enligt forskning, mest effektiva behandlingsformen om det rört sig om allvarlig barncancer?