Svar på nyhetsartikeln "Tunga siffrorna för Linköping: En kris i befolkningsfrågan" (24/5):
Häromveckan fick vi läsa om att Linköping står inför en befolkningskris. Detta är inget unikt för Linköping utan hela "väst"-världen verkar gå igenom samma resa. Det som gör att Linköping är rätt unik när det gäller sin egen befolkning är att politikerna verkar inte förstå invånarnas behov. Här skulle jag nog vilja påstå att Linköping är bland de sämsta i klassen. Därav blir en befolkningskris en jobbigare nöt att knäcka för Linköping.
För ett par år sedan skrev jag ett brev till kommunpolitikerna, inte många svarade och visade intresse. Det jag skrev om var att jag såg risker med hur kommunen resonerar kring bostadsmöjligheterna och framför allt småhus. Min oro var framför allt en del av ett större sammanhang, jag beskrev hur allt hänger ihop och att inte ta denna fråga på allvar skulle visa sig på flera sätt.
Jag och min familj var vid tidpunkten ute efter ett boende inom stadsgränsen och såg gärna ett småhus som ett trevligt alternativ. Via många Facebook-grupper förstod jag det som att rätt många barnfamiljer stod inför samma utmaning. Vi ville gärna bo kvar i staden, gärna i någon stadsdel inom stadens gränser, men det visa sig vara svårare än vad jag trodde.
Jag tog kontakt med många markägare runtomkring i staden och förstod snabbt att detta är inget som kommer att lösas inom närtid. Markägare fick ständiga nej i att utveckla områden med fler småhus och kommunen hade inga egna planer på att bygga småhus eller möjliggöra för småhus inom staden. Konsekvensen blev att flera hundra barnfamiljer stod med valet att antingen bo kvar i Linköping – men i lägenhet, eller att flytta ut ifrån staden och bosätta sig på annan ort, vilket blev utfallet för många.
Vad innebär då detta för Linköping?
Här kommer en kort redogörelse:
* Mindre skatteintäkter för kommunen, vilket resulterar i sämre vård, vägunderhåll, skola och omsorg med mera.
* Mer biltrafik in till staden, då fler behöver pendla för arbete/plugg och shopping.
* Färre skolor, många barnfamiljer som inte bor kvar, och så vidare.
Jag skulle vilja säga att ni politiker har ett visst ansvar för denna kris. Dels att ni inte möjliggör för barnfamiljer att bo kvar i staden så att förskolor och skolor kan bevaras, dels att inte fler får möjlighet att åka kollektivt eller cykla.