Svar på debattartikeln "Bibliotekens bokbestånd ska rustas upp – inte ner" (31/3):
Ett av bibliotekens många uppdrag är att främja läsning och att lyfta litteraturen som konstart. I Linköping vill vi jobba med dessa uppdrag bland annat genom att anpassa och utveckla vårt arbetssätt.
Grundtanken i vårt förändringsarbete är att ha och visa upp både bredd och spets inom litteraturen. Jag tror dock att en del av vår smalare litteratur behöver lite hjälp på traven och exponeras extra på olika sätt. Ett steg i att lyfta fram och bättre exponera kvalitativ litteratur är att integrera det som i dag är placerat i magasin med övrig litteratur.
Står då bibliotekets förändringsarbete i motsatsförhållande till att hålla ett kvalitativt och attraktivt mediebestånd? Det är ingen lätt uppgift att bedöma kvalitet och angelägenhet, men det är just sådana kunskaper som ligger i biblioteksmedarbetarnas kompetens. Överväganden om urval är del av det dagliga arbetet, och görs exempelvis vid inköp och gallring. Ambitionen med förändringsarbetet är att låntagare lättare kan hitta de böcker de söker men även att de kan få kännedom om litteratur som de inte känner till.
Genom att skapa mer utrymme kan vi synliggöra den intressanta litteratur som inte riktigt “säljer” sig självt. Vi vill även skapa möjlighet för fler författare att möta sin publik på biblioteket, och lokalernas utformning ska ge plats för fler litteratursamtal.
I övrigt vill jag bara understryka att jag håller med Maria om att “Böcker är en rikedom och tillgång ..." men jag ser det som att litteratur och berättelser är en rikedom och tillgång, som biblioteken har ett ansvar för att sprida. Vi ser att de förändringar vi gör på Linköpings huvudbibliotek syftar till just det.