Enligt artikeln ”Biblioteket gör sig av med 25 procent av sin samling” (Corren 26 februari 2023) pågår ett förändringsarbete på stadsbiblioteket i Linköping, som bland annat innebär en omfattande gallring av böcker och andra medier. Syftet är att öppna upp lokalerna för att skapa ”naturliga mötesplatser” så att fler känner sig välkomna. För att lösa detta ska det öppna magasinet, där äldre böcker finns i dag, tas bort. ”Gallringen kommer dels att göras utifrån vad som används och inte. Men också utifrån vad som anses värdefullt och bör finnas kvar.”
2020 genomförde Sveriges Författarförbund kampanjen ”Rusta biblioteken för det demokratiska uppdraget”. Som bakgrund presenterades statistik som visar att mer än en fjärdedel av Sveriges folkbibliotek och filialer försvunnit under de senaste 25 åren. Siffrorna bekräftades av tidningen Vi:s granskning av biblioteksdöden, där Fredrik Nejman hade gått igenom statistik från Kungliga biblioteket, Kulturrådet och SCB. Förutom att 435 bibliotek har lagts ner mellan 1998 och 2020 har också i snitt 1 800 böcker per dag kastats, makulerats eller sålts under samma period (Tidningen Vi, 29 april 2022).
Att bibliotek läggs ner och stora mängder böcker rensas ut är ett allvarligt problem. Biblioteken är, och ska i enlighet med bibliotekslagen vara, platser för kunskapsinhämtning med ett utbud som främjar litteraturens ställning och som ger goda möjligheter till upplysning, utbildning och forskning. Det borde därför vara naturligt att så långt som möjligt sträva efter att behålla befintliga samlingar med skön- och facklitteratur, samtidigt som ny och aktuell litteratur köps in så att utbudet växer och behåller såväl bredd som djup.
Ett arbete för att skapa välkomnande miljöer med naturliga mötesplatser i Linköpings stadsbibliotek borde inte stå i motsatsförhållande till att behålla ett öppet magasin med äldre böcker och smalare titlar. Efterfrågan och användning har en tydlig koppling till tillgänglighet och synlighet – böcker som är lätta att själv plocka ur hyllorna och som till och med får en viss exponering får också en större efterfrågan. Ett öppet magasin kan på många sätt bidra till en miljö där fler känner sig välkomna.
Ambitionen att gallra utifrån vad som anses värdefullt eller inte är dessutom problematisk i sig, särskilt som vi lever i ett samhälle där litteratur har blivit en konsumtionsvara med kort livslängd och fokus på försäljningssiffror. Samlingar med äldre litteratur är mot den bakgrunden egentligen ovärderliga. Enskilda böckers kulturella betydelse är inte heller konstant utan kan påverkas snabbt exempelvis av enskilda händelser, maktförskjutningar, nya insikter och förståelse av samtiden.
I tider av lågkonjunktur och snäva ekonomiska ramar både för individer och samhället som helhet är välfyllda bibliotek viktigare än någonsin. Att värna stadsbibliotekets bokbestånd är en tydlig signal om bokens värde och ett aktivt sätt att markera böckers och läsnings status. Självklart behöver utslitna och trasiga böcker rensas ut, men en systematisk gallring av den här storleken, och framför allt med syftet att göra biblioteket till en mer välkomnande och mötesvänlig plats, känns kontraproduktiv. Bibliotekens bokbestånd ska rustas upp, inte ner. Böcker är en rikedom och tillgång, och bör alltid betraktas och behandlas som just det.