Svar på ”Fritidsgård är olämplig plats för HBTQ-kvällar” (20/3):
Varför är det olämpligt för ungdomar att lära sig mer om HBTQ+ eller få stöd genom verksamheter så som Queerious? Jag kom ut som bisexuell i högstadiet och kände mig helt ensam då jag inte kände att det fanns något stöd att få då ingen annan var som jag. Om det hade funnits mer stöd som initiativet i Mantorp hade det kanske funnits fler som var som jag, andra som vågat komma ut och vara sig själva. I stället blev jag mobbad av mina klasskamrater för att jag var annorlunda och stack ut. Jag vågade inte komma ut som ickebinär under högstadiet för att jag mötte så mycket elakheter från andra barn.
Är det verkligen dåligt att ungdomar ska få utforska sig själva och sin identitet? Att kalla det förödande, olämpligt och okunnigt att barns funderingar ska få tas på allvar i ett forum så som de föreslagna ”HBTQ-kvällarna” är bara läskigt, för hur många barn finns det inte just nu som var precis som jag? Hur många barn är det som inte känner sig hemma någonstans, som inte riktigt förstår hur de själva känner, som vill ha hjälp att förstå sig själv men inte kan för att det inte finns en plattform för det?
Visst finns det andra plattformar som jag definitivt tycker ska finnas för att stötta barn, men ingen av dessa utesluter det faktum att HBTQ-kvällar bara skulle hjälpa de barn som var precis som jag, som känner rädsla och utanförskap och saknar den gemenskap hos likasinnade i samma ålder som är svår att hitta. Jag tycker man ska få vara sig själv, men det är svårt att vara sig själv när det är en så stor del av ens omgivning som inte vill att man är sig själv.