Slutprov ger elever och lärare ett gemensamt mål

Det man glömde när man tog bort studentexamen är att de flesta människor växer med kraven och om kraven tas bort blir det inte heller mycket utveckling, skriver en lärare i Linköping.

Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rättighet för eleverna att få godkänt i ämnena/kurserna. Följden har blivit att lärarna har blivit elevernas betjänter som ska tillfredsställa alla deras önskemål, eller anpassningar som det numera heter, menar insändarskribenten.

Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rättighet för eleverna att få godkänt i ämnena/kurserna. Följden har blivit att lärarna har blivit elevernas betjänter som ska tillfredsställa alla deras önskemål, eller anpassningar som det numera heter, menar insändarskribenten.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Insändare2023-06-22 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på “Återinför examenstentor – få rättvist skolsystem” (16/6):

Tack Göran Rumenius för din insändare om att återinföra examenstentor på gymnasiet. Jag instämmer i det mesta av vad du skriver. Den svenska skolans förfall började med 68-rörelsen och den vänstervåg som då drog över världen. Studentexamen sågs som något borgerligt som skulle rensas bort. Den socialdemokratiska människosynen spelade säkert också in, att människor ses som svaga och sköra och att de bör tas om hand av olika institutioner och skyddas från allt obehagligt och ansträngande, som till exempel examensprov på gymnasiet. 

Det man glömde bort då är att de flesta människor växer med kraven, och om kraven tas bort blir det inte heller mycket utveckling. Även den gamla lärarauktoriteten sågs som något borgerligt och därför har man lagt ner mycket möda på att montera ner den. Visionen var en skola där lärarna var kompis med eleverna och eleverna sökte kunskap själva. Tyvärr har det visat sig att de flesta elever inte har kapacitet att göra det och därför blir lämnade i sticket, när lärarna inte längre undervisar. Med 68-rörelsen kom också rättighetstänkandet in i skolan. Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rättighet för eleverna att få godkänt i ämnena/kurserna – det var bara för skolan och lärarna att leverera. Följden har blivit att lärarna har blivit elevernas betjänter, som ska tillfredsställa alla deras önskemål, eller anpassningar som det numera heter.

Man skulle kunna tro att de borgerliga partierna skulle motsätta sig denna utveckling, men de har i stället spätt på den, främst genom friskolereformen på 90-talet. Genom denna reform försvagades lärarnas ställning ännu mer, eftersom eleverna nu kunde välja bort skolor där lärarna ställde krav och inte delade ut glädjebetyg. Så nu står vi där med en skola som har blivit utsatt för angrepp från både vänster och höger och därför är ganska skadeskjuten. 

I vanlig ordning höjs röster om mer resurser för att lösa problemet, men mer pengar kommer inte att lösa det här. I stället bör vi återvända till den skola vi hade innan 68-rörelsen och friskolereformen och som präglades av likvärdighet, höga kunskapskrav och hög lärarstatus. Ett första steg kan vara att införa examenstentor på gymnasiet som rättas centralt. Jag har själv positiva erfarenheter av liknande prov på SFI. Slutproven gör att elever och lärare får ett gemensamt mål och att vi lärare mer ses som stöd än som fiender, precis som Rumenius skriver.