Svar på ledaren "Linköpings Kristina Edlund (S) har rätt om infoplikten" (30/11):
Wilhelms Nyström och många företrädare för angiverilagen verkar mena att genom stöd för angiveriförslaget vilja skydda papperslösa människor från ”skuggsamhället – en hopplös och utsatt miljö som plågas av människohandel och annan kriminalitet”. Så vi bör fråga oss vad det är som gör att vissa människor som sökt men nekas asyl väljer den utsatthet som det innebär att vara papperslös framför att låta sig utvisas. Kan det möjligen vara för att en ”hopplös och utsatt miljö” som papperslös människa i Sverige obegripligt nog är mindre hopplös och utsatt än den situation som de från första början tvingades att fly ifrån?
De senaste 12 åren har antalet flyktingar världen över bara ökat och i år lever cirka 120 miljoner människor på flykt. Wilhelm Nyström uttrycker att ”uppåt en miljard människor vill migrera” och att ”det enda rimliga är att unga, driftiga människor trotsar sina dystra framtidsutsikter och stannar för att bygga upp sina hemländer”. Nej – ytterst få av de många migranter som jag hittills har mött i mitt arbete som allmänläkare har ”velat” migrera/fly. Människor tvingas att fly på grund av krig, konflikt, förföljelse, naturkatastrofer och djup fattigdom. Människorna jag möter är sannerligen driftiga, men med vilka resurser och hur ska en ung individ ”trotsa sina dystra framtidsutsikter” och bygga upp sitt hemland när våldet, svälten, fattigdomen och naturkatastroferna har slagit sönder hela samhället? Antalet konflikter och naturkatastrofer både ökar och blir mer långdragna än tidigare.
Sverige är världens 12:e rikaste land. Samtidigt som behoven i omvärlden ökar så har Sveriges sittande regering minskat vår budget för bistånd, som nu hamnar under den nivå (minst 0,7 procent av BNP) som antagits av FN och EU. Många människor tvingas leva på flykt i många år och många barn föds på flykt. Den som vill söka skydd i Sverige måste oftast ta sig hit på egen hand, det går nämligen inte att söka asyl via en svensk ambassad. Resan till Europa och Sverige är många gånger mycket farlig, bland annat i och med de riskabla resorna över Medelhavet. Uttagningar av så kallade kvotflyktingar (vidarebosättning) administreras av FN:s flyktingorgan UNHCR och är ett alternativ som erbjuder säker resväg till asyllandet. Inför 2023 beslutade Sveriges regering dock att sänka antalet kvotflyktingar, från tidigare 5 000 per år till 900 per år. Men vid slutet av 2023 hade endast 540 kvotflyktingar tagits emot.
Jag konstaterar sorgset att Sverige tillhör ett av de rikaste länderna i världen men minskar sitt bistånd. Att Sverige, i en tid när fler människor än någonsin tvingas leva på flykt, väljer att stänga sina gränser. Och att vår nuvarande regering hellre lägger resurser på att jaga den som är papperslös än på att ge trygghet och skydd till fler.
Det enda rimliga är att ”driftiga” politiker i Sverige och övriga västvärlden ”trotsar sina dystra framtidsutsikter” – slutar att skicka vapen till krigförande länder, slutar att exploatera andra länders naturtillgångar, står upp för internationell humanitär rätt, satsar mer helhjärtat på att nå klimatmålen och stannar för att bygga upp humanismen i sina hemländer igen. Då kommer med säkerhet inte lika många människor tvingas på flykt.