Svar på debattartikeln "Att inte få ta vuxenansvar är att kränka ett barn" (4/2):
Efter att ha läst Johnny Ludvigssons debattartikel om att lågaffektivt bemötande av barn som är i affekt jämförs med att inte bry sig om barnens beteenden och en lam uppfostran blir jag väldigt fundersam.
Jag delar helt Jonnys uppfattning om att det är ett hårt klimat för våra barn i dag och många barn vet inte vad som är rätt och fel och saknar gränssättning. Många barn är liksom många vuxna också lättkränkta vid tillsägning. Allt detta tycker jag är en oroande situation som leder till ett hårt samhälle, men att det skulle bero på lågaffektivt bemötande har jag svårt att tro.
Genom hela barnens uppväxt har vi som föräldrar och andra vuxna runt barnet skyldighet att leda, coacha och peppa barnen inför vuxenlivet. Det innebär att vi ska stötta barnen i deras uppväxt genom att lyfta fram deras starka sidor, men också hjälpa dem att hantera det som är svårt i vardagen. Vi ska också visa vad som är rätt och fel, lära barnen hur man är mot andra människor och tillrättavisa när det inte blir bra. Vi ska också lära barnen respektera regler och ta ansvar för, till en början mindre uppgifter, som sedan blir större och vid vuxen ålder kunna ta ansvar för sitt och andras liv när de själva får barn. Det är det som kallas barnuppfostran.
Lågaffektivt bemötande är något helt annat! När vi pratar om lågaffektivt bemötande handlar det ofta om barn med en funktionsvariation som har svårt att reglera sina känslor. Det kan vara ett barn som inte förstår sig på ett socialt sammanhang och därmed känner sig hotad i en speciell situation. Det kan också vara ett barn som har svårt att styra sin impulskontroll. Om barnet hamnar i affekt är alla känslorna utanpå kroppen och barnet kan inte styra sitt beteende. Då är det i stort sett omöjligt att prata barnet till rätta och än värre blir det om man som vuxen börjar skrika och skälla. Då blir det en total låsning.
Vid lågaffektivt bemötande tar man som vuxen det lugnt i situationen och bekräftar barnets känslor och på ett lugnt sätt hjälper barnet att lugna ner sig. Då känner sig barnet sett och när den jobbiga situationen är över kan man prata om vad som hände och tillsammans jobba fram verktyg för att kunna hantera eventuella framtida situationer som kan kännas hotfulla. Givetvis måste situationen kontrolleras på ett säkert sätt och blir situationen hotfull på riktigt för barnet eller andra vuxna i närheten måste säkerheten gå först.
Så snälla, blanda inte ihop äpple och päron. Lågaffektivt bemötande handlar inte om en slapp barnuppfostran som leder till att barnet får göra som det vill och inte tror jag heller att dina patienter med diabetes äter på oregelbundna tider på grund av lågaffektivt bemötande.