Kultursidan har blivit ytlig och lÀttuggad

Min uppfattning Àr att Christer Kustvik menar att allmÀnjournalister, lika vÀl som en kulturjournalist med specialkunskaper, klarar av att sköta tidningens kulturjournalistik. Facit av antagandet har vi sett under senare tid, skriver Björn Horgby.

PÄ en redaktion av Correns storlek krÀvs en flexibilitet och nu testar vi det hÀr arbetssÀttet för att se vilken effekt det ger, skriver Correns chefredaktör Christer Kustvik i en replik pÄ Björn Horgbys insÀndare.

PÄ en redaktion av Correns storlek krÀvs en flexibilitet och nu testar vi det hÀr arbetssÀttet för att se vilken effekt det ger, skriver Correns chefredaktör Christer Kustvik i en replik pÄ Björn Horgbys insÀndare.

Foto: Albin Wiman/Corren arkiv

InsÀndare2024-04-24 14:00
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Svar pÄ "Correns kulturjournalistik nÄr nu ut bÀttre och Àr mer jÀmstÀlld" (17/4):

Behöver en prĂ€st sĂ€rskilda kunskaper för att verka som prĂ€st? Givetvis! Kunskap och förstĂ„else av Bibelns texter torde vara en grundförutsĂ€ttning, liksom kunskaper om liturgi. Eftersom det Ă€ven behövs andra kunskaper finns sĂ€rskilda utbildningar för prĂ€ster. Men, hur Ă€r det med bönder? Behöver de sĂ€rskilda kunskaper? Givetvis! De mĂ„ste bland annat kunna lĂ€sa av och planera hur jorden ska brukas pĂ„ effektivast möjliga sĂ€tt pĂ„ kort och lĂ„ng sikt. Nuförtiden behöver de Ă€ven ha administrativa och naturvetenskapliga kunskaper. Delar av den nödvĂ€ndiga kunskapen lĂ€r lantbruksskolorna ut; annan kunskap förutsĂ€tter erfarenhetsbaserat arbete. 

Jag kan inte tĂ€nka mig att Corren anstĂ€ller en person som inte har dokumenterad kunskap om vad som krĂ€vs för att arbeta som journalist – kunskaper som bĂ„de kan nĂ„s pĂ„ teoretisk vĂ€g och genom praktiskt, erfarenhetsbaserat arbete. Men, för att arbeta med kulturfrĂ„gor pĂ„ Corren behövs idag inga sĂ€rskilda kunskaper. Min uppfattning Ă€r att Christer Kustvik menar att allmĂ€njournalister, lika vĂ€l som en kulturjournalist med specialkunskaper, klarar av att sköta tidningens kulturjournalistik. Facit av antagandet har vi sett under senare tid. Kultursidan har blivit ytlig och lĂ€ttuggad. 

Som jag ser det ska en god kulturbevakning inte bara bevaka kulturevenemang utan ocksĂ„ vara en del av det demokratiska samhĂ€llets kunskapsproduktion – kunskaper med vars hjĂ€lp lĂ€saren ska kunna tillĂ€gna sig redskap för att förstĂ„ sig sjĂ€lv, sin omvĂ€rld och sin kultur. Jag Ă€r ingen anhĂ€ngare av litteratur- eller kulturkanon, men en kanon syftar till att skapa en sĂ„dan fördjupad kunskap och sĂ„dana redskap. Till detta rĂ€cker det inte att intervjua kulturutövare eller recensera olika typer av kulturevenemang. 

NĂ€r Corren lĂ„ter journalister koncentrera sig pĂ„ att grĂ€va Ă€r det utmĂ€rkt. En tidning behöver genomlysa komplicerade hĂ€ndelseförlopp och pedagogiskt analysera dem sĂ„ att de blir förstĂ„eliga. Det gĂ€ller sĂ„vĂ€l den kommunala bevakningen som kulturbevakningen. En god kulturbevakning förutsĂ€tter sĂ€rskilda kunskaper och analytiska redskap för hur man ska gĂ„ tillvĂ€ga. LĂ€gg mĂ€rke till att jag inte efterlyser ”lĂ€ngre essĂ€er om historiska kulturhĂ€ndelser och historiska kulturpersonligheter”, som Christer Kustvik sĂ„ förminskande skriver. SĂ„dana behövs ocksĂ„, men Ă€ven kulturartiklar i bred bemĂ€rkelse dĂ€r författaren till exempel diskuterar kulturfenomen; hur vi ska förstĂ„ högerpopulism och andra demokratiska frĂ„gor; eller för den delen om sommarens fotbolls-EM stĂ€rker den europeiska identiteten eller inte. 

Jag hoppas Corren vĂ€ljer kunskap och inte populism. 

Björn Horgby 

Svar frĂ„n Correns chefredaktör: 

Björn Horgby lyfter i slutet av sin insĂ€ndare att en bra kulturbevakning lyfter kulturfenomen och demokratiska frĂ„gor. Ja! Ingen blir gladare Ă€n jag nĂ€r vi fĂ„r till det i vĂ„r kulturjournalistik. SĂ„dan resonerande journalistik, som utmanar, vĂ€cker tankar och fĂ„r oss att vĂ€xa som mĂ€nniskor, har alltid behövts men inte minst i denna oroliga tid. DĂ„ kan inlĂ€gg frĂ„n externa röster vara ett spĂ„r, jag har tidigare nĂ€mnt vĂ„rt samarbete med Liu, men ocksĂ„ reportageformen med en journalist som ansvarig för dispositionen. 

Horgby hĂ€vdar att jag menar att allmĂ€njournalister klarar kulturjournalistik lika vĂ€l som en kulturjournalist med specialkunskaper. Det har jag sjĂ€lvklart aldrig hĂ€vdat och det vore ju direkt korkat om jag gjorde det. Det handlar bara om hur Horgby tolkar de förĂ€ndringar vi har gjort pĂ„ Corren. SjĂ€lvklart Ă€r det alltid bra med specialkunskaper. SjĂ€lvklart vore det bĂ€sta om vi hade specialiserade reportrar i alla Ă€mnen vi skriver om. Specialkunskaper Ă€r bra för idĂ©arbete och urval och det skapar goda förutsĂ€ttningar för fördjupning. 

Det Ă€r ju ocksĂ„ skĂ€let till att vĂ„ra reportrar har specialomrĂ„den Ă€ven om de ska kunna skriva om allt. För att de ska kunna specialisera sig sĂ„ mycket som möjligt. Men pĂ„ en redaktion av Correns storlek krĂ€vs en flexibilitet och nu testar vi det hĂ€r arbetssĂ€ttet för att se vilken effekt det ger. 

”För att arbeta med kulturfrĂ„gor pĂ„ Corren behövs idag inga sĂ€rskilda kunskaper”, skriver Horgby. Jag bjuder hĂ€rmed in dig Björn till ett lunchsamtal med vĂ„r nyhetschef Nils GruvebĂ€ck som ansvarar för vĂ„r kulturbevakning. Jag hoppas dĂ„ att ni kan ha ett kreativt samtal om kulturjournalistikens roll i vĂ„rt samhĂ€lle och hur Corren kan bidra. Mejla Nils pĂ„ nils.gruveback@corren.se om du Ă€r intresserad. 

Till sist vill jag protestera mot Horgbys tolkning av min benĂ€mning av förre kulturredaktörens typiska lĂ€ngre essĂ€er. Den erfarne CorrenlĂ€saren vet att jag Ă€r tidningens vĂ€rste lĂ„ngskrivare genom tiderna, jag gillar alltsĂ„ lĂ€ngre texter, och jag har verkligen ingenting emot essĂ€er som form. TvĂ€rtom kan de ju vara en utmĂ€rkt form för det jag inledde med, att skriva resonerande om kulturfenomen och demokratiska frĂ„gor. 

Christer Kustvik, chefredaktör