Svar på "Correns kulturjournalistik når nu ut bättre och är mer jämställd" (17/4):
Behöver en präst särskilda kunskaper för att verka som präst? Givetvis! Kunskap och förståelse av Bibelns texter torde vara en grundförutsättning, liksom kunskaper om liturgi. Eftersom det även behövs andra kunskaper finns särskilda utbildningar för präster. Men, hur är det med bönder? Behöver de särskilda kunskaper? Givetvis! De måste bland annat kunna läsa av och planera hur jorden ska brukas på effektivast möjliga sätt på kort och lång sikt. Nuförtiden behöver de även ha administrativa och naturvetenskapliga kunskaper. Delar av den nödvändiga kunskapen lär lantbruksskolorna ut; annan kunskap förutsätter erfarenhetsbaserat arbete.
Jag kan inte tänka mig att Corren anställer en person som inte har dokumenterad kunskap om vad som krävs för att arbeta som journalist – kunskaper som både kan nås på teoretisk väg och genom praktiskt, erfarenhetsbaserat arbete. Men, för att arbeta med kulturfrågor på Corren behövs idag inga särskilda kunskaper. Min uppfattning är att Christer Kustvik menar att allmänjournalister, lika väl som en kulturjournalist med specialkunskaper, klarar av att sköta tidningens kulturjournalistik. Facit av antagandet har vi sett under senare tid. Kultursidan har blivit ytlig och lättuggad.
Som jag ser det ska en god kulturbevakning inte bara bevaka kulturevenemang utan också vara en del av det demokratiska samhällets kunskapsproduktion – kunskaper med vars hjälp läsaren ska kunna tillägna sig redskap för att förstå sig själv, sin omvärld och sin kultur. Jag är ingen anhängare av litteratur- eller kulturkanon, men en kanon syftar till att skapa en sådan fördjupad kunskap och sådana redskap. Till detta räcker det inte att intervjua kulturutövare eller recensera olika typer av kulturevenemang.
När Corren låter journalister koncentrera sig på att gräva är det utmärkt. En tidning behöver genomlysa komplicerade händelseförlopp och pedagogiskt analysera dem så att de blir förståeliga. Det gäller såväl den kommunala bevakningen som kulturbevakningen. En god kulturbevakning förutsätter särskilda kunskaper och analytiska redskap för hur man ska gå tillväga. Lägg märke till att jag inte efterlyser ”längre essäer om historiska kulturhändelser och historiska kulturpersonligheter”, som Christer Kustvik så förminskande skriver. Sådana behövs också, men även kulturartiklar i bred bemärkelse där författaren till exempel diskuterar kulturfenomen; hur vi ska förstå högerpopulism och andra demokratiska frågor; eller för den delen om sommarens fotbolls-EM stärker den europeiska identiteten eller inte.
Jag hoppas Corren väljer kunskap och inte populism.
Björn Horgby
Svar från Correns chefredaktör:
Björn Horgby lyfter i slutet av sin insändare att en bra kulturbevakning lyfter kulturfenomen och demokratiska frågor. Ja! Ingen blir gladare än jag när vi får till det i vår kulturjournalistik. Sådan resonerande journalistik, som utmanar, väcker tankar och får oss att växa som människor, har alltid behövts men inte minst i denna oroliga tid. Då kan inlägg från externa röster vara ett spår, jag har tidigare nämnt vårt samarbete med Liu, men också reportageformen med en journalist som ansvarig för dispositionen.
Horgby hävdar att jag menar att allmänjournalister klarar kulturjournalistik lika väl som en kulturjournalist med specialkunskaper. Det har jag självklart aldrig hävdat och det vore ju direkt korkat om jag gjorde det. Det handlar bara om hur Horgby tolkar de förändringar vi har gjort på Corren. Självklart är det alltid bra med specialkunskaper. Självklart vore det bästa om vi hade specialiserade reportrar i alla ämnen vi skriver om. Specialkunskaper är bra för idéarbete och urval och det skapar goda förutsättningar för fördjupning.
Det är ju också skälet till att våra reportrar har specialområden även om de ska kunna skriva om allt. För att de ska kunna specialisera sig så mycket som möjligt. Men på en redaktion av Correns storlek krävs en flexibilitet och nu testar vi det här arbetssättet för att se vilken effekt det ger.
”För att arbeta med kulturfrågor på Corren behövs idag inga särskilda kunskaper”, skriver Horgby. Jag bjuder härmed in dig Björn till ett lunchsamtal med vår nyhetschef Nils Gruvebäck som ansvarar för vår kulturbevakning. Jag hoppas då att ni kan ha ett kreativt samtal om kulturjournalistikens roll i vårt samhälle och hur Corren kan bidra. Mejla Nils på nils.gruveback@corren.se om du är intresserad.
Till sist vill jag protestera mot Horgbys tolkning av min benämning av förre kulturredaktörens typiska längre essäer. Den erfarne Correnläsaren vet att jag är tidningens värste långskrivare genom tiderna, jag gillar alltså längre texter, och jag har verkligen ingenting emot essäer som form. Tvärtom kan de ju vara en utmärkt form för det jag inledde med, att skriva resonerande om kulturfenomen och demokratiska frågor.
Christer Kustvik, chefredaktör