Svar på "Förskollärarens svar: Jag är så upprörd att jag blir illamående" (11/10), "Förskolläraren i Linköping har fått nog: Jag orkar inte mer” (14/10) och "Mamman: "Jag lämnar mitt barn hos okända människor på förskolan" (25/10):

Tänk om politiker kunde inse att det är i förskolan som grunden läggs för barnets lärande och sociala utveckling. Så som organisationen och förutsättningarna ser ut nu är grunden minst sagt instabil. 

År efter år har man dränerat verksamheten genom att lägga sparkrav och effektiviseringskrav. Följderna av detta kan man ju i förtid räkna ut: det blir en ohälsosam arbetsplats. Vem vill jobba på en arbetsplats där det finns hög risk att bli sjuk? Stress, få pauser, höga krav och förväntningar, orimliga mål som ska nås och känslan av att känna sig otillräcklig, är verkligheten på förskolan. 

Tiden att genomföra sitt uppdrag som förskollärare är nästintill obefintlig och lågprioriterad av ledningen, så som att planera, reflektera och dokumentera. Denna tid behövs för att säkerställa att läroplanen följs och att vi jobbar utefter det systematiska kvalitetsarbete, så att vi uppnår våra mål. 

Svenska skolan dalar i resultaten och har gjort så i många år. Vad beror det på? Det handlar om att det behövs mer resurser i form av pengar. Dessa pengar genererar sedan fler utbildade pedagoger och mindre antal barn i grupperna. Pedagogerna får då en rimlig chans att utföra sitt uppdrag. Barnen får då kvalitet i sin utbildning, då alla pedagogerna har rätt förutsättningar för att utföra sitt uppdrag i form av rimliga barngrupper, pauser, tid att dokumentera, planera, följa upp och utveckla verksamheten. 

De slipper då stressade pedagoger som tappat arbetsglädjen. De får engagerade pedagoger som orkar. Tyvärr är det så att ingen lyssnar på oss. Kostnaden för stor. Politiker och ledning fortsätter att ställa orimliga krav på pedagogerna som arbetar på förskolorna och vi känner oss än mer otillräckliga och pressade. Hur ska vi locka nya förskollärare till en förskola med dessa förutsättningar? 

Det är dags att inse att vi behöver satsa på grunden så att den blir stabil. Vi vill ha goda medborgare i våra barn som har fått en rimlig chans att möta pedagoger som i positiv anda och i goda stressfria relationer bidragit till god utbildning. 

Jag önskar att regeringen tillsätter en statlig kommission för att titta på vår svenska förskola. Dessutom behöver universiteten satsa på forskning kring förskolan. Det finns så många forskningsområden i förskolan som borde undersökas. Det är dags att se förskolan som något högt värderat och viktigt. Barn är viktiga. De har rätt till trygghet, omsorg och utbildning. Deras pedagoger har rätt till att få förutsättningarna att tillmötesgå dessa självklara, viktiga och grundläggande behov.