Svar på krönikan "Kort om tid för våra kontanter" (16/8):
Jag håller fullständigt med Björn Eriksson i detta. Det är med stor oro jag hela tiden ser en försämring i samhället, i synnerhet för äldre och funktionshindrade. Till exempel då den lagliga rätten att använda kontanter. På grund av en cp-skada har jag svårt med finmotoriken i mina händer och fingrar, vilket gör det svårt för mig att sikta rätt och trycka rätt på de små knapparna på en kortläsare. Därför är det lättare och smidigare för mig att använda kontanter. I en demokrati som Sverige så är det upp till individen själv att avgöra hur han/hon väljer att betala – antingen med kontanter, betalkort eller swish. Det är mycket märkligt hur banker, myndigheter och vissa privata affärsidkare kan vägra att ta emot kontanter då kontanter ät ett fullt lagligt sätt att betala för varor och tjänster i Sverige i dag.
Jag tycker att kontantupproret är ett bevis på hur illa ställt och osäkert det har blivit här i Sverige. Att det ska behövas ett uppror för att få behålla kontanter. Vart är Sverige på väg?