Svar på ledarkrönikan "Minnena från barndomens skola är förljugna" (22/11):

Tack Christian Gustavsson för din fina beskrivning av skogen och skolan från din barndom. Jag kunde lätt följa med och bilder från en härlig men förgången tid stod där tydliga framför mig.

Men sen såg jag att din tid var 80-tal och min var 40- och 50-tal. Under 80-talet var jag ju själv lärare. Min aktiva lärartid började 1961 och slutade 2004. Vi har alltså upplevt 80-talet från olika håll och när jag läser om dina erfarenheter ser jag att vi inte har befunnit oss på samma skola. Allt var inte heller frid och fröjd på den skola där jag verkade, men mycket hjälp fanns att få både för svag, duktiga och stökiga elever. Men inte ens den bästa skolan kan nå alla.

Däremot tror jag att det är viktigt för varje människa att möta många: vuxna med olika utbildning och erfarenhet och elever från så många samhällsklasser som möjligt. Dessutom tror jag att våra val bör tas ganska sent i livet. Grundskolan är ju just en grundskola för att ge oss en gemensam bild av samhället. Inte är vi väl redan mogna att bestämma vår väg genom livet när vi är tretton år?

Jag är lite osäker på om du, Christian, har varit i en svensk skog på länge. Den har förändrats mycket. Min barndoms skog var fantastisk. Där fanns många möjligheter till lek och äventyr. Och skogen kan ännu ge oss upplevelser. Vill du, så kan jag ännu visa dig några fina blåbärsställen. Men det är bråttom. Tiden går och mycket förändras. Allt blir inte till det bättre.