Svar på nyhetsartikeln "Listan: Linköpingspolitikernas senaste förslag" (9/3):
Till våra kommunpolitiker att fundera på:
I förra veckan läste vi om förslag från politikerna beträffande till exempel avgiftsfri frukost i skolorna, gratis utlåning av sport- och fritidsutrustning, föräldrautbildning och språkförskola.
Säkert på sitt sätt behjärtansvärt, men vem skriver en motion om översyn av de uppdrag kommunen redan åtagit sig? Att erbjuda hjälp och stöd till invånarna när man drabbas av sjukdom eller olycka och blir beroende av andra för sitt dagliga liv.
En gång fungerade det som det var tänkt, att få möjlighet att fortsätta leva sitt liv så likt som möjligt det man hade innan. Tanken var att handläggaren skulle föreslå och erbjuda hjälp till den drabbade. Nu är det i första hand "Avslag" som gäller. Därefter bemöts eventuellt överklagande med tillrättalagda floskler.
Dessa utsatta människor, som bara undantagsvis kan tala för sig, har förhoppningsvis anhöriga försedda med näbbar och klor. För man måste numera strida för allt: Assistans, hjälpmedel, färdtjänst, p-tillstånd. En ofta förnedrande upplevelse som om man försöker lura till sig en förmån man inte hade rätt till. Och det räcker inte att behöva utstå detta bara en gång. Efter en tid ska beslutet omprövas – även för de som bedöms att inte kunna bli bättre.
För de drabbade och deras anhöriga fortsätter kampen, år ut och år in – och när våra krafter är slut gäller det att överleva äldrevården.