Svar på "Vart är vår svenska kyrka på väg?" (26/10):
Begreppet kyrkoavgift tycker Sten-Åke ska vara förbehållet Svenska Kyrkan. Då jag betalar kyrkoavgift till Equmeniakyrkan, som är det trossamfund Missionskyrkan i Linköping är en del av och är den kyrka där jag är medlem i, känns begreppet ”kyrkoavgift” helt naturligt för mig.
Sedan noterar Sten-Åke att det är många trossamfund, de flesta kristna men även några muslimska som begagnar sig av möjligheten att via Skatteverket få 1 procent av taxerad inkomst att betalas till önskat trossamfund. För mig skulle jag lika väl kunna acceptera ”Avgift till trossamfund” som beteckning oavsett om den går till Svenska Kyrkan eller annat trossamfund.
I det nuvarande fallet innebär det att medlemmar i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan är tvungna att betala avgiften. För de som är medlemmar i andra trossamfund är det frivilligt och man får individuellt anmäla detta till Skatteverket.
I ”min” och andra liknande kyrkor har man av hävd givit en frivillig gåva som är betydligt större än den enda procent som kyrkoavgiften innebär. Det var dock för mig och många andra ett bra sätt att ge ett bidrag vars storlek man i detalj inte fick veta förrän på slutskattesedeln. I frikyrkorna måste man ta personligt ansvar för sin kyrka med dess anställda, lokalkostnader och andra driftskostnader.
Ett problem tycks finnas: Man kan tydligen inte ge kyrkoavgifter till mer än en mottagare. Väldigt många frikyrkomedlemmar är också medlemmar i Svenska Kyrkan. Det innebär ekonomiskt att man via Skatteverket ger sin kyrkoavgift till Svenska Kyrkan men betalar mångdubbelt mer frivilligt till ”sin” församling på varierande sätt. Jag tycker därför att Skatteverket skall göra det möjligt att ge kyrkoavgift till mer än en mottagare.
Det mest osmakliga man möter är för närvarande de som gör reklam för att de kan ”hjälpa till” att få människor att lämna Svenska Kyrkan med enbart ekonomiska argument. Jag lämnade visserligen själv Svenska Kyrkan 1972 för att helhjärtat stödja ”min” kyrka!