Svar på "När svenska välfärden kostar medmänsklighet" (15/2):

Kära Ingrid! Vi skriver till dig för att vi vill att du ska veta att dina föräldrars problem inte är unika. En del solskenshistorier skrivs upp ibland, när något fungerar som det ska, men det är tyvärr undantagen!

Det är verkligen ledsamt att ålderdomen ska bli ett enda stort problem där man stångas mot byråkrati, ogenerositet, snålhet, brist på samordning och inte någon som helst tanke på medkänsla eller "bry-sig-om". Ska vi inte göra livet lätt för varann så länge det varar?

Vi äldre ska ju ta hand om varann i hemmet och kämpar på och gör många gånger även det som vi borde få hjälp med och ofta vill vi det själva. Vi vill kunna vara stolta medborgare in i det sista!

Men hjälp oss då när vi behöver hjälp, utan att vi tappar tron på livet och kanske till och med inte vill vara med längre.

Ja Ingrid, vi är i dina föräldrars ålder och vännerna runtomkring likaså. Vi har många historier att berätta, men det finns ju gott om dom redan och de borde utgöra ett rikt underlag för att fatta bra och riktiga beslut, enkelt och snabbt, för tiden är inte på vår sida och därmed inte orken heller.

PS. Maken instämmer!