Svar på "Stor skandal – låt strandfiket vara kvar" (8/10):
I en debattartikel framför företrädare för oppositionen sina synpunkter på förvaltningens agerande beträffande strandfiket vid Stångån. Detta sedan förvaltningen beslutat att byggnaden måste rivas och ny uppföras, bland annat med hänvisning till gällande bygg- och planbestämmelser och att det gäller ett område som klassats som allmän platsmark.
Tillämpningen av sådana bestämmelser kan dock variera över tid. En kommun har nämligen alltid rätt att kunna ändra sin syn på markanvändning, vilket vi fick erfara för ett antal år sedan, när vår fastighet på mark, som varit i vår släkts ägo i nära 100 år, genom en planändring förvandlades från att ha varit en bebyggd egen fastighet till ”ej byggbar kvartersmark för allmänt ändamål” och ytterligare flera år senare löstes in, eftersom förvaltningen då ansåg att den inte var lämplig för bostadsändamål och därför borde avvecklas.
Detta hindrade dock inte kommunen från att bara några år efter rivningen åter anta en ny plan och då medge att fastigheten på nytt fick bebyggas, efter att förvaltningen tänkt om och ansett att alla tidigare restriktioner kunde tas bort.
Exemplet visar därmed att både allt och inget är möjligt, beroende på förvaltningens bedömningar och att detta dessutom kan drabba vilken fastighetsägare som helst, när en kommuns syn på markanvändningen förändras.
Förhoppningsvis finns det därför också något att lära av detta, när det nu gäller eventuella möjligheter att kunna nå fram till en mindre okänslig och mera medmänsklig ärendehantering. (Kanske räcker det med att bara flytta befintlig byggnad en aning och bevilja ett nytt tillfälligt bygglov – i stället för att riva och bygga nytt, vilket inte verkar logiskt eller kan anses särskilt bra ur en hållbarhetssynpunkt).