Svar på ledaren "Gud kan ta del av skogen genom Allemansrätten i stället" (25/7):

Johanna Trapp skriver: "naturresurser som nyttjas gemensamt riskerar att utarmas".

Vi äger exempelvis våra nationalparker gemensamt, skulle dessa utarmas bara för att man låter de växa som en skog växt i miljoner år, det vill säga utan att brukas? Detta är ett synsätt som är fruktansvärt skadligt för naturen, det vill säga att all skog som ingen brukar är detsamma som att skogen utarmas. Ett helt bakvänt synsätt!

Johanna skriver vidare: "Om man har en personlig koppling till skogen tar man hand om den bättre. Är det skogen som ställer maten på bordet skadar man den inte."

Det beror ju på vilket syfte innevarande ägare har med skogen, det vill säga vad som sedan händer med skogen. En ägare kanske tar hand om det som en skogsodling med regelbundna kalhuggningar, medan näste ägare vill kanske bevara skogen likt ett naturreservat, tills näste sågar ner allt och så vidare. Detta skulle aldrig vara hållbart i längden eftersom skydd av skog måste bestå i generationer. Detta vore att förvärra den katastrof för svensk natur som skogsbruket redan är. Därför behövs det lagar och beständighet, för enskilda ägare kännetecknas inte av långsiktighet. Vi måste ha en stor areal (enligt EU 30 procent av ytan) med skyddad skog för att bevara ekologin och den biologiska mångfalden. Hade vi haft en tillräckligt stor areal skyddad natur för att ekologin och den biologiska mångfalden skulle vara säkrad för all framtid, då kan skogsbrukarna och bönderna i princip göra vad de vill i sina skogsodlingar och åkrar, bara de inte skadar den skyddade naturen. Men för det krävs det politiska beslut, och det underlättar om vi äger den skyddade naturen gemensamt.

Dessutom, att bruka skogen är inte detsamma som att förhindra en negativ klimatutveckling. Låter man till exempel skogen stå så binder man mycket mer koldioxid än om man kalavverkar regelbundet. Vid avverkning släpps det mesta av dess bundna koldioxid ut i atmosfären eftersom 80 procent av träden blir pappersmassa, som sedan bryts ned eller eldas upp. Likaså släpper marken där träden stått ut mycket koldioxid innan de nya plantorna blivit större.

"Gustav Persson"

Svar:

Nationalparker ”utarmas” inte av att man låter dem växa, absolut inte, men olika saker man gör med skogen kan vara bra för olika saker. Ledaren jag skrev om skogen handlade mer om klimatet än om biologisk mångfald, vilket påverkar synsättet i den här frågan. Orörd skog är bra för den biologiska mångfalden.

Men jag tror att vår skiljelinje här grundar sig främst i synen på ägande. Jag menar att staten inte bör äga skog. Det är inte statens roll. Du pratar om att framtiden blir osäker när skogen byter ägare och att man inte kan veta vad nästa ägare har för ambition med skogen. Men skog byter oftast inte ägare särskilt ofta. Det jag menade med mitt resonemang hänger ihop med det. Skogen blir en investering – kommer endast ge avkastning om du sköter den bra – den måste ge dig avkastning, annars förlorar du massa pengar vilket du behöver för att överleva. Kanske är skogen ett indirekt sätt att pensionsspara. Staten däremot kan aldrig känna alla hektar som de äger, så beslut kan förändras lika ofta som regeringen byter färg. Det är inte heller långsiktigt. Men så kul att se att du engagerar dig i frågor som rör skog och mark. Det behöver vi mer av.

Johanna Trapp, ledarskribent