Man kan inte låta bli att slås av de många insändarna som har tillkommit i Corren på senaste tiden gällande narkotika. ”Samhällsreflekteraren” konstaterar att ”Det är dags att skippa de kryptiska omskrivningarna och slå näven i bordet” (12/10). ”Annica” vill se en kampanj såsom de fanns mot droger förut (11/10) och 6 oktober efterfrågades ”Var finns rörelsen mot droger”?
Alla dessa initiativ är hedervärda, vi som samhälle kan alltid visa vår nolltolerans för droger. När det gäller lösningar så kan man alltid ta inspiration från andra länder. Portugal är ett exempel på en väg att gå, medan det land vi verkar följa för närvarande, USA, är ett annat. USA påbörjade sitt krig mot droger för 40 år sedan, och om Opiodkrisen lärt oss något, så är det att kriget verkar vara oändligt och inte särskilt effektivt.
I Sverige har vi dock andra problem. Även om alla i Sverige skulle vakna upp en dag, ge upp sitt drogberoende och droganvändning, skulle inte det täppa till gängkriminalitetens alla inkomstkällor. I en parallell till en nyligen skriven ledare ”Svenska skattepengar ska inte legitimera terror” (12/10), går i dag svenska skattepengar till gängkriminalitet.
I vårt land får vem som helst profitera på vår välfärd. Det kan vara de som finansierar högerextrem media och det kan vara gängkriminella. Det innebär att våra besök till en vårdcentral kan betyda att vi göder gängkriminalitet.
Regeringen har nu kallat till krismöte när det uppdagats att kriminella nätverk utnyttjar vården för att tjäna pengar. Detta är inte något nytt, IVO gav en lista på 40 konkreta förslag för att komma åt detta – för tre år sedan!
Att begränsa möjligheterna för oseriösa aktörer att tjäna pengar på vår välfärd verkar inte vara särskilt prioriterat. Att begränsa vinster i välfärden är nu ett nödvändigt steg för att förhindra en del av gängkriminalitetens inkomstkällor.