Förskolläraren i Linköping: "Varför möts vi av tystnad?"

Vi försöker och försöker och tar stryk till kropp och själ. Och det högsta priset får barnen betala, skriver en förskollärare i Linköping.

Vid personalmöten eller i skrivelser från förskolornas ledning märks ingen reaktion alls, skriver en förskollärare.

Vid personalmöten eller i skrivelser från förskolornas ledning märks ingen reaktion alls, skriver en förskollärare.

Foto: Gustav Skogens Bold/Arkivbild

Insändare2024-10-29 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Förskollärarens svar: Jag är så upprörd att jag blir illamående" (11/10), "Förskolläraren i Linköping har fått nog: Jag orkar inte mer” (14/10) och "Mamman: "Jag lämnar mitt barn hos okända människor på förskolan" (25/10):

Hallå, Linköpings kommun! Vi har inte märkt någon reaktion från kommunen utifrån de insändare som skrivits om Linköpings barnomsorg. Har den gått er helt förbi? Eller är den för obekväm att hantera? 

Vid personalmöten eller i skrivelser från förskolornas ledning märks ingen reaktion alls. Det känns som förskolan är på väg att gå under, men ingen vill tala om saken. 

Föräldrarna märker inte så mycket, vi som jobbar försöker hålla god min, men lyckas inget vidare. Vi försöker och försöker och tar stryk till kropp och själ. Och det högsta priset får barnen betala.

Så, ledningen för Linköpings förskolor, visa att ni bryr er lite grand. Både om barnen och era anställda!