Svar på nyhetsartikeln "Ungdomshem utanför Linköping kritiseras – igen" (22/2):

Jag har haft möjlighet att jobba inom SIS som behandlingassistent – det är det finaste man kan göra, anser jag. Man möter tragiska livsöden. Unga människor som behöver omvårdnad och stöd, inte bli förminskade eller utnyttjade då detta tyvärr sker. Den vuxna världen misslyckas hela tiden med att finnas där som trygghet.

När jag läser om Folåsa igen, som skall vara en statlig myndighet, så undrar jag var det brister då man hela tiden får höra om detta? Samhället blir hårdare och tuffare, vi måste finnas där. Jag har själv varit boende på olika hem som tonåring, därför valde jag att läsa till behandlingassistent då jag vet hur det kan vara.