Svar på nyhetsartikeln "Beskedet: Ännu en verksamhet i Linköping hotas av nedläggning" (8/3):

Jag är god man för en person, som för drygt 17 år sedan, vid 48 års ålder fick en stroke. Till en början var skadorna omfattande och medförde stora funktionshinder. Under åren närmast efter skadan så förbättrades läget, men det blev kvarstående skador. Detta medförde att hen behövde stöd och hjälp i sitt dagliga liv. Att arbeta eller att delta i tidigare fritidsaktiviteter var på grund av skadorna inte längre möjligt. I detta skede erbjöds min huvudman att få delta i dagverksamheten Re-Aktiva. Detta blev ett lyft för hen!

På Re-Aktiva fick hen fortsätta sin rehabilitering och träning genom trivsamma aktiviteter i små grupper och med personal, som hade möjlighet att se varje individ och kunde anpassa aktivitetsnivån efter de förutsättningar som den hade. Samvaron i sig med övriga deltagare betydde också väldigt mycket för att bryta den ensamhet och isolering, som funktionshindren annars medförde.

För min huvudman, som fram till i dag haft möjligheten att ta del av Re-Aktivas verksamhet, har den varit helt avgörande för hens välmående. Kvarstående skadorna efter stroken gör att hen har svårigheter med förflyttning, minnesproblem, stresskänslighet med mera och där har Re-Aktivas anpassade verksamhet varit perfekt.

Nu faller min huvudman snart för åldersstrecket för fortsatt deltagande i Re-Aktivas verksamhet (under 65 år) och det i sig är medför en oro för vad hen ska kunna få för meningsfull aktivitet senare.

Men nya deltagare har tillkommit, med olika slag av funktionshinder, där verksamheten fyller samma stora och viktiga behov, som för min huvudman under så många år. Därför engagerar och oroar vi oss för att Re-Aktivas unika verksamhet ska försvinna, som ett av förslagen för att minska budgetunderskottet på socialförvaltningen. Det finns faktiskt inte någon verksamhet i dag som fyller samma funktion och möter de speciella behov som deltagarna har!