Svar på "Utbildningsdirektören: Delar inte bilden av Linköpings förskola" (21/3):
Utbildningsdirektör Robert Bredberg menar att bilden av förskolan ska vara rättvis och nyanserad. Större tondövhet får man leta efter.
Här har debatten kring förskolan legat som en våt filt över kommunen som med näbbar och klor försvarar sin egen insats och uppenbarligen inte har förmågan att varken se eller höra – och vad värre är, inte har förmågan att agera. Nej, anfall är tydligen bästa försvar.
Otaliga är de insändare, rapporter och undersökningar kring förskolans verksamhet. Personal och vårdnadshavare beskriver en verksamhet som nästintill outhärdlig. Men enligt utbildningsdirektören handlar det om att detta rop på hjälp över en helt ohållbar situation ska vara rättvis och balanserad.
När man läser Bredbergs analys över förskolans situation får man intrycket av att det finns förbättringsmöjligheter, men att det mesta fungerar bra. Först när man läst inlägget två gånger undrar man om det är en ny variant av dolda kameran eller möjligen att Bredberg ser och uppfattar något som ingen annan ser.
Slutsatsen kan inte bli någon annan än att Bredberg inte tar förskolans personal och föräldrars berättelser på allvar, utan försvarar sig med argument som passar den egna agendan. Man sitter och funderar över hur bilden av förskolans verksamhet kan skilja sig så mycket. Å ena sidan har vi personal som beskriver sina dagar som att verksamheten mer och mer börjar likna förvaring likt Ikeas lekhage, till föräldrar som möter frustrerad och utarbetad personal, som sedan landar i kommunens företrädare som menar att bilden måste vara nyanserad.
Det minsta man kan begära av kommunens företrädare, i detta fall Bredberg, är att ta den sista tidens larmrapporter på allvar.
Jag är oerhört tacksam över att mina barnbarn ingår i en annan kommuns verksamhet, för då slipper de i alla fall denna kommun där tydligen politiker och tjänstemäns uppfattningar är de enda sanna och rätta!