Svar på "Har sossarna glömt sina ideal?" (26/2):

Inledningsvis vill jag säga ett par ord om bilden du verkar ha av oss: 

Vi är kommunalråd och lever våra liv som alla andra i Linköping. Våra barn går i samma skolor och förskolor, vi går till samma vårdcentraler och tar del av samma samhällsservice som vilken Linköpingsbo som helst. Varje vecka är vi ute på skolor, förskolor och andra arbetsplatser. Att vi skulle “sitta uppe på en stege” och aldrig möta vanligt folk stämmer inte.

Något så självklart som arbetskläder och skor blev verklighet först efter att vi fick ett socialdemokratiskt styre i kommunen. Vi inför rätt till heltid brett i våra verksamheter. Efter att ha träffat många som jobbar inom barnomsorgen är det uppenbart att vi också behöver införa språkkrav för arbetsmiljöns och den pedagogiska verksamhetens skull. Vi har inte glömt välfärdsarbetarna eller varför vi engagerar oss politiskt. Min kollega Elias Aguirre har tidigare i flera insändarsvar berättat vad vi gör för att mildra situationen inom förskolan. 

Jag vet att det är tufft på många håll, men förskolan i Linköping är samtidigt en fin verksamhet som också fungerar bra. Varje år lägger vi en miljard kronor på förskolan. Att hela samhället befinner sig i en lågkonjunktur gör att kostnader för till exempel räntor, pensioner och mat ökar hos kommunen. Överskottet på drygt 300 miljoner kronor består av marknadsvärden på börsen. Även om vi skulle sälja aktierna hade det blivit en engångssumma som räckt till ett par satsningar, men inte över tid. Varje år omsätter kommunen 12 miljarder kronor.

Vad jag förstår tycker du att vi saknar ideologisk kompass som styr ihop med Moderaterna, men jag har också träffat många Linköpingsbor som uppskattar att våra två partier går samman och tar ansvar i oroliga tider. Jag hoppas att du kan återfå förtroendet för oss socialdemokrater, och jag är aldrig längre bort än ett mejl eller ett telefonsamtal.