Svar på "Edlund (S) svarar: Våra barn går i samma skolor och förskolor" (26/2):

I mitt inlägg kring förskolan utgick jag från den mängd frustrerade insändare som kommit den senaste tiden från befintlig och tidigare förskolepersonal. Jag ifrågasatte även om Edlunds socialdemokratiska ideologiska plattform. På detta svarar du Edlund på ett sätt som bara en politiker kan, de vill säga blandar ihop korten rejält! Med det menar jag att svaren från dig gör mig en smula fundersam på om du till fullo förstod innebörden av min skrivelse.

Först så har jag aldrig skrivit eller påstått att du och Aguirre inte skulle ingå i kommunens gemensamma sammanhang. Sedan att Socialdemokraterna arbetat för införande av arbetsskor/kläder är lovvärt, men inte heller det har jag haft någon åsikt om. För det tredje har jag inte heller tagit upp frågan kring förskolans ekonomiska förutsättningar. Att sedan kollegan Aguirre genom olika skrivelser ger sken av att kommunen gör allt för att mildra effekterna av dessa, som jag skulle vilja kalla nedskärningar, tycks inte riktigt landat bra hos berörda!

Utifrån förskolepersonalens beskrivningar om en upplevd stressad arbetsmiljö där man slits mellan hopp och förtvivlan samt att man upplever att kommunen inte lyssnar, så blir i alla fall jag fundersam på om dina svar upplevs som begripliga i sammanhanget? Den miljard som läggs på förskolan räcker uppenbarligen inte så frågan blir, vad görs mer?

Att samarbeta över partigränserna kan mycket väl vara framgångsrikt, men utifrån det som nu sker när det gäller alla nedskärningar inom skola och förskola så har i alla fall jag svårt att se något av det socialdemokratiska tankegodset!

Huvudtesen i min skrivelse handlar om att kommunen i sin besparingsiver tycks glömma bort att vi pratar om människor, stora som små, inte plåtburkar som man kan flytta omkring hur som helst. Förklara för mig – men framför allt för förskolepersonalen, föräldrar och inte minst barnen – hur kommunen genom att stänga förskolor, tränga ihop barnen, ersätta utbildad personal som nu tröttnat och säger upp sig, skapar en lugn, stressfri och trygg arbetsmiljö?

Naturligtvis handlar det till syvende och sist bara om ekonomi, påstå inget annat även om det är inlindat i det finaste presentpapper! Linköpings kommun är rik i jämförelse med de flesta andra kommuner i Sverige, så visst finns det förutsättningar, eller har jag helt fel?