Svar på ledarkrönikan "Vi bor i samma stad, men vi lever i olika världar" (13/3):

Tack Christian Gustavsson för en inkännande ledarkrönika om vår segregerade stad, Linköping. Där människor lever på samma yta utan att mötas. Där förutsättningarna och viljan att ses och samtala över gränser knappast finns. Precis som du antyder är det mycket svårt i din och min ålder att ta steg för att ändra vanor och beteenden.

Men en sak vet jag. Möjlighet till möten med människor i unga år – människor från skilda samhällsklasser – ger mig chans att förstå livet bättre. Ger mig chans att hitta en väg bort från en miserabel miljö.

Vår grundskola skulle kunna ge oss den chansen. Med nio år tillsammans finns möjligheter till möten. Finns möjligheter att hitta sin väg. Men redan där har vi tappat. Redan där har möjlighet till sådana möten gått förlorad. 

Kanske måste vi avstå från en del av vårt fria val, för att få ett bättre samhälle.