Svar på "Har inte missbrukare rätt till samma äldrevård?" (3/10):
Angående Linköpings kommun svar gällande avvecklingen av HSL-insatser på Augustbergsgården:
Kommunen skriver "Bedömer en handläggare från Linköpings kommun att det finns behov av särskilt boende (vårdbostad) på grund av omfattande fysiska omvårdnadsbehov, kommer detta att hanteras inom kommunens organisation".
Är kommunen medveten om att flera av de som flyttar till Augustbergsgården ofta kommer från servicehus och andra vårdboenden som inte har kunnat hantera klientelet? Detta på grund av personalens rädsla och okunskap. Det är aktiva missbrukare vi pratar om och Augustbergsgårdens regler om nolltolerans av alkohol och droger i huset är hela poängen.
I andra boendeformer finns inte dessa regler, därför blir det mycket stökigare runt dem. Målgruppen har stora svårigheter med att lita på personal (på myndigheter generellt), ännu mindre att låta dem sköta omvårdnaden. Personalen på Augustbergsgården arbetar upp en sådan relation under en lång tid där flexibilitet och dagsform är A och O. Det görs inte på en vecka.
Hur ska personalen få en alkoholpåverkad vårdtagare till vårdcentralen eller öppenvården som knappt kan stå på benen? Ambulans är inget alternativ, det räcker med att personen säger nej och det är frivilligt att åka med. Valet mellan att åka ambulans eller att stanna hemma och sova ruset av sig är enkelt. Vem tar ansvar för sådana situationer, när personen är för påverkad för att se till sitt eget bästa?