Svar på Christian Dahlgrens ledartext "Varför Hiroshima och Nagasaki?" (Corren 6/8).
På Correns ledarsida den 6 augusti återfinns en besvärande redogörelse för atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Texten driver tesen att atombomberna var ett nödvändigt ont för att tvinga Japans regim till kapitulation och därmed sätta stopp för kriget och det lidande det medfört. Detta är en minst sagt vilseledande skildring av händelsen.
Påpekandet att majoriteten av andra världskrigets civila offer skördades av tyska och japanska soldater känns smaklöst och överflödigt. Det uppskattas att bomberna över Hiroshima och Nagasaki sammanlagt orsakade mellan 150 000 och 220 000 människors död, och tiotusentals fler påverkades av strålningsrelaterade komplikationer under åren som följde. Att japanska trupper begått ett otal krigsbrott och ohyggligheter under krigets gång må vara sant, men det kan knappast den japanska civilbefolkningen ha förtjänat att dö för.
Detta särskilt med tanke på att atombomberna inte var nödvändiga för att vinna kriget, och att USA:s beslutstagare var medvetna om detta. Amerikanska underrättelsetjänster visste att Japans regering var i färd med att försöka förhandla fram ett avtal för kapitulation genom Sovjetunionen redan innan den första bomben föll över Hiroshima, och ett flertal militära ledare uttryckte stor tveksamhet till förnuftet i att använda dessa nya, ofantligt destruktiva vapen.
USA:s ledning valde ändå att använda sig av atombomberna, men av diplomatiska snarare än militära skäl. Avsikten var att demonstrera amerikansk styrka gentemot Sovjetunionen, och på så sätt etablera sin position som den främsta världsmakten i efterkrigstiden. Atombomberna över Japan kan på så sätt sägas ha haft mer att göra med det som skulle komma att bli det kalla kriget än de hade med andra världskriget.
Tron att bombningen av Hiroshima och Nagasaki var nödvändig för vinna kriget är en utbredd missuppfattning. Det ligger självklart i USA:s intresse att framställa det så, och som krigets vinnare har de kunnat vrida historien efter eget bevåg. Men i verkligheten var atombomberna knappast mer än en maktpolitisk styrkedemonstration, avsedd mer för Moskvas ögon än för Tokyos. Att hålla fast vid att Washington hade rätten på sin sida är därför ett missriktat rättfärdigande av ett beslut som kostade hundratusentals människor livet.