Svar på nyhetsartikeln "Slumpen och viljan förde My till drömjobbet" (8/4):
I Corren beskrivs ett projekt där man vill studera interaktionen mellan fotgängare, cyklister och de självkörande bussarna på Campusområdet. Citat: "Folk vet inte hur nära de kan gå eller cykla, och blir avståndet fel tvärnitar bussarna". Det vill man hitta en lösning på och projektet kommer att pågå i fyra år!?
Jag cyklar i stort sett dagligen en motionsrunda i anslutning till Campusområdet och ser att det finns breda och åtskilda stråk för fotgängare respektive cyklister. De självgående bussarna kör med mycket låg hastighet och är ingen fara för varken gångtrafikanter eller cyklister.
Förutsatt att cyklister och fotgängare uppehåller sig där de ska behövs ingen interaktion mellan dem och bussen förutom vanlig uppmärksamhet som vid vilken trafiksituation som helst. Trafikanter som inte klarar det kommer det alltid att finnas och de försvinner inte med i och för sig vällovliga projekt.
Ställer mig avslutningsvis tveksam till ett fyraårigt projekt att förbättra en i mitt tycke redan mycket säker trafikmiljö för både fotgängare och cyklister. Lägg i stället de pengar på forskning om förbättringar på andra trafikmiljöer där vi i dag känner till att många incidenter förekommer.