Svar på nyhetsartikeln "Solcellspark får bygglov trots politikermotstånd" (28/3):

I Corren läser jag att en solcellspark utanför Ljungsbro får bygglov trots politikermotstånd. Motståndet handlar inte om att det är en solcellspark utan om att den till större delen placeras på jordbruksmark. Även Länsstyrelsen har tidigare med stor tveksamhet sagt ja. Flera grannar har dessutom protesterat och vänder sig mot att den placeras på åkermark.

Det enda positiva i sammanhanget är att byggnämndens ordförande Stefan Eriksson yttrat sig och tycker att placeringen är olämplig och att han tänker få till en dialog med Länsstyrelsen och med kolleger i riksdagen om att det är väldigt problematiskt med att åkermarken har så svagt skydd i vår lagstiftning. Det är precis i linje med vad jag länge pekat på. Åkermarken borde ha minst samma skydd som våra försvarsanläggningar och klassas som riksintresse. Det torde vara lika illa att svälta ihjäl som att dödas i krig.

Vår bördiga åkermark i Östergötland, näst bäst i landet, är satt under hårt tryck. Solcellsparken i Ljungsbro planeras bli på en yta av 44 hektar, och ännu större planeras vid Ulvåsa slott och utanför Bankekind. I Vikingstad bygger man villor på åkermark, och i Mantorp och Mjölby har det planerats för bostäder på åkermark. Både solcellsparker och bostäder är välbehövliga, men går lika bra att placera på annan mark.

I B-delen i samma tidning läser jag en annan artikel med rubriken ”Krig i brödkorgen får extrema konsekvenser”. Av artikeln framgår att redan före kriget i Ukraina varnade FN för att på grund av bland annat klimatförändringar och pandemi riskerar 44 miljoner människor svält under 2022. Bortfallet av livsmedel från kornbodarna Ryssland och Ukraina var då alltså inte medräknade.

Min åsikt är att det borde vara straffbelagt för varje kvadratmeter åkermark som byggs bort.