Våtmarker tillräckliga för en malariaepidemi

Debatt2022-10-04 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Bättre grundvatten med bevarande av våtmarker" (29/9):

Historiker har i årtionden varnat för att det bara är en tidsfråga, innan en pandemi drabbar världen. När den kom 2020 togs Sverige med fullständig överraskning. Beredskapen var obefintlig. Munskydd, visir, handsprit och bristande kunskap medförde att tusentals svenskar dog i onödan. 

Jag varnar nu för de uppenbara riskerna att en malariaepidemi kan stå för dörren som ett resultat av våtmarkshysterin. Detta bemöter miljöpartisten Marianne Andersson med att mina argument är som att sila mygg och svälja elefanter. Detta bekräftar med önskvärd tydlighet att okunskapen är uppseendeväckande stor bland våtmarksföreträdarna. 

Jag har i olika sammanhang berättat för många biologer på Länsstyrelser och kommuner och även ett antal miljöpartister om malarians (då kallad frossan) härjningar i Sverige under 1700- och 1800-talen. Åtta av tio hade inte den blekaste aning om att malaria funnits i Sverige och att det var den värsta folksjukdomen sedan digerdöden på 1300-talet. De flesta visste inte heller att malariamyggan fortfarande finns i vår natur (även om den inte just nu bär på smittan).  

Marianne tror att malarian bara som nu för tiden kommer att drabba människor i tropiska områden. Jag kan försäkra att Sverige under 1700-och 1800-talen inte hade något tropiskt klimat. Malariamyggan är mycket anpassningsbar. Det den behöver är grunda och hyggligt varma våtmarker, just det som nu håller på att återställas. 

Marianne hävdar att det var ett mer jämställt samhälle och bättre bostäder, som gjorde slut på malarian. Det bidrog förvisso, men det som stoppade malariamyggans härjningar var utdikningar av våtmarker, nyodlingar av mossar och andra våta marker samt sänkningar av vattendrag.

Det är inte bara naivt utan farligt, att som Marianne hävdar ”att återskapa våtmarker ... är ett effektivt sätt för oss i Norden att förhindra lokal och global uppvärmning”. För att förhindra uppvärmningen lokalt och globalt är våtmarkernas återställande av mycket marginell betydelse, men för att starta en malariaepidemi är de tillräckliga.