Svar på "Önskan att återställa våtmarker oroar" (20/9):
Kalle Bäck inleder sin artikel med att det finns en ”bottenlös okunskap som präglar våtmarksfundamentalister”. Okunskap? Fundamentalister? Han nämner inte hur stora ytor som behöver återskapas. Det verkar han inte medveten om. De arealer som dikats ut är enorma, precis som Kalle Bäck skriver, men de ytor som finns i planeringen för att återställas är en mycket liten andel. På de flesta ställen kommer befintliga diken finnas kvar, i lägen där de gör nytta i jord- och skogsbruket. I andra lägen, där dikningen inte gett förbättrad produktion, gör det mycket större nytta för samhället att några av de naturliga våtmarkerna får återuppstå.
Miljöpartister beskylls ofta för att ”förstöra landet” och ord som fundamentalister spär på den tanken. Vi, Miljöpartiet, liksom forskarvärlden anser att våtmarker är en viktig del av miljövården som kommer göra stor nytta. Vi anser att okunskap om naturens villkor förstör landet. Landet är marken, matförsörjningen, människorna och kulturen vi lever i gemensamt och vi vill att alla tar ansvar på bästa sätt för våra livsvillkor nu och i framtiden. ”Utsläpp från våtmarker som har dikats ut står för 25 procent av Sveriges klimatskadliga utsläpp – lika mycket som personbilstrafiken. När man återställer utdikade våtmarker, genom att fylla igen dikena, bromsas utsläppen”, enligt Åsa Kasimir, forskare vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. Citatet kommer från Natursidan.se.
För att visa fler fördelar med återställande och bevarande av våtmarker så har vi i Miljöpartiet punktat upp dessa:
1. Vi får ett grundvatten av god kvalitet, vi slipper sinande brunnar och en tryggare vattenförsörjning. 2. Vi får minskad brandrisk då marken inte längre blir torr och varm på sommaren. 3. Nyttiga insekter trivs i våtmarker, vilket garanterar pollinering och mat till smådjur, grodor och fåglar. 4. Näringsämnen från jordbruket fångas upp av våtmarker, vilket minskar övergödning i sjöar och hav. 5. Torr mark stör betande djurs matförsörjning. 6.Våtmarker kan hantera stora mängder nederbörd – positivt vid regn och smältperioder.
Så tillbaka till Kalle Bäcks oro för myggor som spred sjukdomen malaria. När den härjade levde en stor del av befolkningen trångt i otäta, fuktiga och mörka hus. Då ett mer jämställt samhälle började se sin dager i början av 1900-talet kunde människor bo bättre med tätare hus. Det var fukten ända in i byggnaderna som var det stora problemet. Antalet drabbade minskade drastisk och malariasjukdomen försvann helt i Sverige på 1930-talet. Malaria finns i dag i socioekonomiskt svaga områden i länder med fuktigt klimat. Myggnät och satsningar på bättre sjukvård och motarbetad trångboddhet i otäta hus är även där de motverkande faktorerna.
Om klimatförändringarna medför en ökning av temperaturen även i Norra Europa och Norden kan vektormyggor (myggor som bär smitta) möjligen öka här i framtiden. Att återskapa våtmarker och skapa Co2-sänkor är ett effektivt sätt för oss i Norden att förhindra lokal och global uppvärmning. Utan nyttiga insekter som finns i våtmarker har vi ett annat problem lokalt, med färre pollinerare och en fattig ensidig, natur med övergödning och farliga ämnen i våra vattendrag, och så småningom svårigheter att försörja befolkningen på ett hållbart sätt här med mat som är ren och näringsrik.
Att som Kalle smutskasta arbetet med att återställa utdikade våtmarker är dumt, när det finns så mycket större miljöproblem för människor än mygg. Lite som att sila mygg och svälja kameler.