Svar på insändaren "Linköping är en djupt segregerad stad" (18/6):
Vi socialdemokrater delar bilden av att det finns två sidor av Linköping. Å ena sidan är vi staden med det stora universitetet, ett välmående näringsliv, universitetssjukhuset och allmänt hög utbildningsnivå. Å andra sidan är segregationen kraftig med stadsdelar där det finns öppen narkotikahandel och konflikter som gått så långt att människor skjutits ihjäl.
Som största oppositionsparti träffar vi ofta småföretagare och företrädare från näringslivsorganisationer. Liksom insändarskribenterna ger de uttryck för att trygghetsfrågan är högt prioriterad. Handlare vittnar om ungdomsgäng som begår stölder och sprider otrygghet kring butiker och stadsdelscentrum. Vi kan inte heller blunda för att många butiksinnehavare besväras av personer som tigger, och som ibland även stjäl.
Vi behöver få upp fler övervakningskameror på brottsutsatta platser – inte bara i centrala Linköping. Det är en fråga vi drivit i ett par år, men utan att få gehör från den styrande Alliansen. Vi vill även ha nolltolerans mot olovliga bosättningar. Så fort nya uppstår ska de avhysas. Vi vet att det rör sig om utsatta EU-migranter, men samma lagar och regler måste gälla alla.
Arbetslivskriminaliteten är förmodligen det allvarligaste problemet för näringslivet. Restaurangbranschen, skönhetsbranschen och byggbranschen har stora problem med oseriösa aktörer och utnyttjande av arbetskraft. Vi vill ställa högre krav på underentreprenörer inom byggbranschen för att få bort svart arbetskraft. Vi vill att kommunen gör fysiska kontroller på arbetsplatser inom nämnda branscher. De fackliga organisationerna hinner tyvärr inte lösa alla problem, och vi anser att Svenskt Näringsliv borde bli mer aktiva och ta större plats i kampen mot arbetslivskriminaliteten.
Ska vi minska segregationen räcker dock inte tuffa tag. Vi måste se till att alla barn klarar skolan. Barn och unga behöver en meningsfull fritid, bra förebilder och trygga vuxna i sin närhet.
Vi socialdemokrater har inget emot att Ekängen eller Tallboda får nya fotbollsplaner, men ska vi bygga trygghet för hela Linköping får vi inte glömma Karle i Ryd eller HBK i Skäggetorp. Nu senast såg vi hur det politiska styret varken prioriterade Ryd, Skäggetorp eller Berga i sin satsning på 35 miljoner kronor på idrottsanläggningar.
Fritidsgårdar är snart ett minne blott. Det vore naivt att tro att en fritidsgård hindrar någon att bli kriminell, men likväl måste det finnas någonstans att vara en fredagskväll för unga under 18 år. Tyvärr har den styrande borgerliga Alliansen med stöd av Sverigedemokraterna lagt ner fritidsgårdar.
Vi måste nå fler barn redan i 10–12-årsåldern, därför behövs fritidsverksamhet för åldersgruppen på vardagskvällar och helger. Trångbodda barn ska inte hänga i trapphus och dra runt i bostadsområden, men då behövs mötesplatser med vettig verksamhet. Så vad har egentligen Alliansen gjort? De har ju inga idéer. Politiken måste samarbeta bättre med civilsamhället och näringslivet. Fler praktikplatser och sommarjobb är ett exempel på vad kommunen och näringslivet kan plocka fram tillsammans.