Skyddsjakten i Tjällmo och Godegård var lyckad

Att skjuta en varg är inte själva målet, utan ett medel för att nå det överordnade målet – att få slut på rovdjursangreppen, skriver Christer Davidsson, Svenska Rovdjursföreningen.

Det är troligt att den ökade närvaron av jägare runt gårdar med får har fått vargen att ändra sitt rörelsemönster, som representant för länsstyrelsen säger. Vargen har alltså visat sitt normala beteende, att fly från människor, skriver debattören.

Det är troligt att den ökade närvaron av jägare runt gårdar med får har fått vargen att ändra sitt rörelsemönster, som representant för länsstyrelsen säger. Vargen har alltså visat sitt normala beteende, att fly från människor, skriver debattören.

Foto: Paul Kleiven

Debatt2024-08-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Skyddsjakten i Tjällmo och Godegård misslyckades helt" (7/8): 

Artikelförfattarna hävdar att skyddsjakten på varg i Tjällmo och Godegård misslyckades helt. Jag hävdar tvärtom, den var utomordentligt lyckad.

Om dessa herrar kan lyfta blicken och se vilket det övergripande syftet med skyddsjakt är skulle de se en annan bild. Det övergripande målet är att få bort angrepp på får – inte i första hand att döda en varg. Beslut om skyddsjakt tas som en sista utväg efter flera angrepp, där det bedöms att andra akuta åtgärder inte är möjliga att vidta. Att skjuta en varg är inte själva målet, utan ett medel för att nå det överordnade målet – att få slut på rovdjursangreppen.

Det övergripande målet är uppnått! Det är troligt att den ökade närvaron av jägare runt gårdar med får har fått vargen att ändra sitt rörelsemönster, som representant för länsstyrelsen säger. Vargen har alltså visat sitt normala beteende, att fly från människor. Likt andra djur i skogen; älg, rådjur, hare, räv, fåglar med flera, drar sig vargen undan när människor är i närheten. Alla som regelbundet rör sig i skog och mark, oavsett om det gäller att plocka bär och svamp, eller för motion och rekreation, vet hur sällan man ens ser skymten av ett vilt djur.

Den av skyddsjakt hotade vargen lever vidare. Tiken i området har sannolikt en kull valpar att dra försorg om. Hon slipper nu bördan att ensam föda upp valparna tills de är vuxna och lämnar reviret för egna äventyr. Med föräldraparet intakt ökar sannolikheten att valparna får till sig rätt jaktteknik för att slå byten, i stället för att söka sig mot fårhagar.

Jag vill också ge en eloge till de jägare som har deltagit i skyddsjakten för det arbete de har lagt ner och att man skött sitt arbete på ett seriöst sätt. Från Svenska Rovdjursföreningens sida är vi inte motståndare till all skyddsjakt. Vi förstår att det i vissa fall måste vara den sista utvägen för att skydda tamdjur mot rovdjursangrepp. Det förtar dock inte vår uppfattning att djurägare också måste vara mera proaktiva och skydda sina djur med rovdjursavvisande stängsel.

Hatten av också för de tjänstemän på länsstyrelsen, som till skillnad från jägarnas representanter, tog fasta på att det övergripande målet uppnåddes, och att man inte bara förlängde tiden för skyddsjakt.