Svar på ledaren "Även religiösa barn behöver trygga rum" (25/4):
Måndagens ledare av Margareta Barabash behandlar temat religiösa friskolor. Dessa har länge förorsakat debatt, och Barabash går till försvar för dessa. Jag anser, att hon är helt fel ute.
Första felet syns redan i rubriken "Även religiösa barn behöver trygga rum". Det finns inga religiösa barn, däremot barn till religiösa föräldrar. Inget barn har någonsin, av sig självt, uppfunnit en religion, utan det tvingas alltid på dem av föräldrarna.
Sverige är ett sekulärt land. Det innebär inte fientlighet mot religion, utan att staten och samhället ska vara neutralt i religiösa frågor. Religionen är vars och ens ensak, så länge det inte påverkar andra. Detta är en viktig förutsättning för religionsfriheten.
Själv gick jag i skolan på 60-talet, och då indoktrinerades man i den kristna läran i ämnet Kristendom, fick lära sig psalmverser utantill, och förelästes berättelser ur bibeln som sanningar. Detta var övergrepp, som inte kan tolereras i dagens samhälle. I dag har vi undervisning i religionskunskap, som är något helt annat: En orientering om de större religionernas grundtankar och traditioner.
Skolan är, och ska vara, en garant för att man inte från alla håll utsätts för ensidig religiös påverkan. Föräldrarna kommer ända försöka påverka sina barn, det kan vi inte göra något åt.
Nästa fel i ledaren: "konfessionella friskolor följer den svenska läroplanen som alla andra". Det gör de inte alls, i så fall vore det meningslöst med en konfessionell friskola. Det finns förstås goda möjligheter att dölja detta, i samband med eventuella kontroller.
Vidare tar Barabash upp, att andelen religiösa friskolor i Sverige är litet. Så bra, vi borde förbjuda även dessa, som ett föredöme för andra länder.
Religionsfriheten är oerhört viktig, och i den ingår rätten att slippa ensidig religiös indoktrinering. Detta är speciellt viktigt för barn. När de blir vuxna har de större möjligheter att välja själva mellan olika religioner, eller att avstå från dessa.
Sekularismen är enligt skribenten ingen naturlag, utan en idéstruktur bland många. Fel igen, den är en förutsättning för religionsfriheten.