Svar på nyhetsartikeln "Föreningen behöver stöd för att hålla arkivet öppet" (26/4):
Föreningsarkivet är en viktig del av den demokratiska infrastrukturen i staden och det är väsentligt att det fortsätter vara öppet för Linköpingsborna.
Arkiven kallas ibland samhällets minne. Alla statliga myndigheter är skyldiga att bevara handlingar om sin verksamhet. Kommunens arbete dokumenteras på samma sätt och samlas i stadsarkivet. Men för föreningslivet finns inga tvingande regler. Många gånger är det också lite si och så med vad som bevaras inom föreningarna. Handlingar kan råka bli kvar hemma i sekreterarens byrålåda. Klubbstugan kan drabbas av mögel eller brinna ner – och sedan är allt borta.
Sverige är en demokrati. Här är det tillåtet att starta föreningar, och det har invånarna också gjort. De stora folkrörelserna ledde fram till bildandet av mängder av nykterhetsföreningar, politiska föreningar, bildningsföreningar och idrottsföreningar. Energiska och kreativa individer och intressegrupper har tagit initiativ för att förbättra sina och andras liv. I Linköpingstrakten har det funnits hundratals föreningar. Många av dem är fortfarande livaktiga. Föreningarna har bidragit till Linköpingsbornas identitet, gemenskap och ibland rivalitet.
Föreningsarkivet startade 1968 och är inrymt i Linköpings stadsbiblioteks magnifika byggnad. Där förvaras material från 1 800 föreningar, främst från Linköping men också från övriga länet. Här finns allt från Derby och IOGT till Linköpings arbetares förening och Södra Kinda Högerkvinnor. Det är nästan obegripligt många föreningar – här finns mycket av det moderna Linköping och dess invånares historier. Föreningsarkivet försöker spåra upp, samla in och ta hand om arkivhandlingar från de hundratals föreningar som finns och funnits i Linköping. Materialet från varje förening förvaras sedan i arkivkapslar där det är skyddat och säkert.
Linköpings föreningsarkiv är Östergötlands största och utomordentligt välordnat. I andra kommuner kanske det antingen saknas föreningsarkiv, eller så ligger verksamheten i träda. Därmed blir också den lokala historien hotad. Jag besökte ett föreningsarkiv i Västsverige för några år sedan, och där stod material i kassar och lådor, mer eller mindre kaotiskt.
Här går allt lätt att hitta. Det är också därför som många föreningsvänner, studenter, forskare och vanliga medborgare varje år styr kosan till föreningsarkivet. Jag har själv tagit del av material i arkivet och har handlett studenter som har gjort det. Samarbetet med stiftsbiblioteket och stadsarkivet har gjort det möjligt för alla att enkelt ta del av materialet i forskarsalen i biblioteket. Det är en demokratisk infrastruktur som Linköpingsborna kan vara stolta över.
Men nu ser det ut att vara slut med det. Föreningsarkivet är en ideell förening som inte har råd att ha någon föreståndare anställd. Under många år har verksamheten kunnat upprätthållas tack vare ideella insatser kombinerat med olika bidrag och stöd.
I dag lämnar Linköpings kommun ett verksamhetsbidrag till föreningsarkivet. Det är av avgörande betydelse men för att rädda öppethållandet framöver måste kommunen öka bidraget. För Linköpings kommun är det väldigt små belopp det handlar om. Inte desto mindre måste kultur- och fritidsnämnden ta med föreningsarkivets blygsamma behov vid kommande budgetarbete. Rädda arkivets öppethållande för Linköpingsborna!