Debatt: MP efter skollarmet: Hur utvecklas empati då?

Svar på ledaren "Det är moralen som brister i Sturefors" (8/1):

“Hur utvecklas empati då?” Det är frågan man lämnas med efter att ha läst Hollertz ledare om situationen på skolan i Sturefors. ”I relation till varandra” svarar den moderna forskningen i kör. Vi lär oss alltså empati genom att andra visar det för oss.

Empati är inte någonting vi föds med. Människan kan dock födas med sämre eller bättre förutsättningar att utveckla det, eftersom vissa kognitiva skillnader kan göra att denna utveckling (när förutsättning ges) tar längre eller kortare tid. Empati utvecklas när andra visar det för oss, när vi blir sedda, förstådda och får våra behov tillgodosedda. Det finns därför inte en enda förälder i Sverige som själv kan säkerställa denna utveckling. Om barnet sedan spenderar en stor del av dagen i skolan med vuxna som inte har tid att möta upp eller se denne. Det är alltså inte bara sociala medier som är nytt för vår tid. De långa dagarna på skola och förskola i större och större grupper är också det. 

Vi kan som föräldrar läsa alla pedagogiska böcker om empati som finns med våra barn, ha alla viktiga samtal och föregå med gott exempel. Men redan från förskoleåldern lämnar vi ofta barnet i 6–10 timmar hos andra vuxna. I de senaste årets vittnesmål från förskolepersonal och föräldrar hör vi om lämningar till pedagoger man inte ens kan namnet på, nya ansikten varje dag, vikariekarusell och allt större barngrupper. Det går emot vad all forskning rekommenderar. Inte särskilt bra förutsättningar för ett barn att i en trygg miljö utveckla sitt känsloliv. Det är snarare en miljö där du större delen av dagen känner dig otrygg och kämpar för att få de basala behoven tillgodosedda. 

Det är tyvärr inte bättre för de äldre barnen, i en skolmiljö där en lärare ensam ska se till 28 barns behov samtidigt. Eller ibland kanske dubbelt så många när en kollega är sjuk och det inte finns vikarier. ”Ibland är det en ensam ur personalen med 200 elever ute på skolgården", vittnar en lärare i en av artiklarna om Vist skola. Låt oss tala klarspråk; det är absurt! Det borde vara olagligt! Hur kan vi i vårt rätta sinnelag tro att det skulle bli bra? Ja, Hollertz, våra barn behöver hjälp med sin empatiska utveckling, men det är inte ett ensamt jobb för den enskilda föräldern utan för hela samhället. 

Empati krävs också från en skolledning för personalen och deras situation och empati från beslutande politiker för att ge skolledningen schyssta förutsättningar. Det behövs satsningar från styret, inte ursäkter. 

Bara under 2024 fick Linköpings flygplats sitt årliga bidrag på 45 miljoner kronor skattemedel och Ullevileden, den nya bilvägen mellan Mörtlösa och Tornby, kommer att kosta kommunen 450 miljoner kronor. Pengarna finns, det sparas inte in för att kommunen går dåligt, det sparas in för att de som beslutar prioriterar annat framför satsningar på mindre klasser, fler lärare och stärkt elevhälsa. 

Socialdemokraterna och Moderaterna, som tillsammans har 48,5 procent av Linköpings väljare, väljer att prioritera annat framför våra barn. Det är ett faktum och beviset finns i budgeten. Det krävs inte bara en by för att uppfostra ett barn, det krävs en kommun och politiker som tar ansvar.