Svar på nyhetsartikeln "Vårdpersonalen: Det kommer att braka ihop" (18/2):
Jag läser i ÖC om belastningen på akutmottagningen i Linköping, om personalbrist och den därmed sammanhängande vårdplatsbristen. Problemet förefaller accentueras på grund av besparingar och nerdragningar, men är på intet sätt nytt. Under mina 50 år i sjukvårdens tjänst känns denna brist väl igen. Trots olika förutsättningar och aktuell försämring har belastningen alltid varit stor.
I ÖC-artikeln anser man att sjukvårdsbiträden kan vara till stor hjälp. Så är också uppenbart fallet och det finns ett flertal åtgärder som sjukvårdsbiträden kan hantera.
Men en avsevärd del av vårdtyngden är i dag administrativ. Datajournaler har införts och varit i drift i mer än 20 år. Tyvärr har dessa inte minskat de administrativa åtgärderna, utan tvärtom adderat arbetsuppgifter. Man ser i dag läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan personal mer eller mindre klistrade vid datorer för att med begränsat skrivkunnande författa anteckningar av varierande nödvändighetsgrad. Detta uppenbarligen för att IVO och Socialstyrelsen, av juridiska skäl, anses kräva anteckningar om allt och intet.
I ett vidare perspektiv, har sjukvården dessutom berikats med ett växande antal administratörer (ett exempel är konsultföretagens förslag vid starten av Nya Karolinska i Stockholm, men problematiken är nationell). Centralt placerade administratörers insats har tyvärr inte alltid varit att avlasta och hjälpa till, utan många har ansett som sin uppgift att förse vårdpersonalen med nya utvidgade administrativa uppgifter såsom införande av styrkort, statistik av varjehanda slag, ekonomiuppföljning med mera. Dessa åtgärder är inte absolut nödvändiga för vården, men de har stulit åtskilligt med arbetstid därifrån. Minskar tiden för vårdinsatser så minskar både sjukvårdsproduktion och vårdkvalitet med negativa effekter på vårdpersonalens motivation.
Ingenstans i artikeln nämns läkarsekreterare som en resurs! Rätt utnyttjad kan läkarsekreterare ge en avsevärd administrativ lättnad för vårdpersonalen. Att integrera läkarsekreterare i det pågående vårdarbetet är en åtgärd som under senare år allvarligt försummats. En sekreterare som kopplas till arbetslaget kan i det närmaste i realtid skicka remisser, fylla i digitala formulär och skriva ut dikterade anteckningar. Tyvärr har utvecklingen gått i motsatt riktning. Intentionen har uppenbarligen varit att antalet läkarsekreterare skulle minskas och delar av deras självklara arbete tas över av vårdpersonalen (läkare, sjuksköterskor och undersköterskor). Varför har det blivit så och varför eftersträvar man inte en professionell lösning av det skrivande som ändå bedöms vara så högprioriterat. Själv har jag under de år jag arbetat i sjukvården, på olika nivåer, haft oerhörd nytta av välfungerande sekreterare.
Dessutom måste framhållas att dagens olika journalsystem enbart inneburit digital lagring av information som tidigare på samma sätt skrevs i pappersjournaler. Vid upphandling av nya journalsystem bör man se till att de blir nationellt kompatibla och att kvalitetsmått direkt skall kunna extraheras därifrån.
De övriga förslag till förbättring som nämns i artikeln har jag inte några synpunkter på. Men om man kan reducera de administrativa uppgifterna för vårdpersonalen kan man kanske skapa en större attraktion för personal att söka sig till och stanna i vården. Något måste onekligen göras, för som det nu beskrivs kan det inte fortsätta.