Svar på "Finansiella reptrick ger ingen kommunal välfärd" (16/9):
Roland Larssons artikel om kommunens ekonomi innehåller sju faktafel som Linköpingslistan bemöter nedan:
Vad gäller utdelning från kommunala bolag är det inte aktuellt att ändra utdelningsnivå för Stångåstaden, eftersom denna är lagreglerad. Hyror kommer inte att påverkas av Linköpingslistans förslag till ändrad ekonomisk politik.
Inte heller kommer Tekniska verkens avgifter att påverkas, eftersom förslaget till höjd utdelning utgår från de intäkter som ges redan av dagens taxanivå. Att bestämma möjlig nivå på utdelning utifrån insatt kapital är inte relevant. Så var fallet förr i tiden, men numera är det vedertaget att beräkna rimlig nivå på utdelning som andel av det årliga resultatet.
Påståendet om att det enligt lag inte är möjligt att göra uttag från sparat kapital är felaktigt. Det framgår tvärtom tydligt av förarbeten till 11 kap. 5 § kommunallagen att en kommun med stark finansiell ställning har möjlighet att minska kapitalet under förutsättning att det görs på ett planerat sätt. Larsson påstående om lagbrott saknar grund.
Larssons teori om att varje generation ska stå för sina egna kostnader låter bra, men är omöjligt att tillämpa i praktiken och därmed även svår att dra några slutsatser av. Fyra till fem generationer verkar i ekonomin samtidigt. Den generation vi tillhör har ackumulerat ett stort kapital i kommunen. LL:s förslag innebär huvudsakligen en förbättring för våra barn och barnbarn, det vill säga kommande generationer.
Vad gäller påståendet att LL:s föreslagna utdelning från Tekniska verken är orimlig och skulle minska bolagets investeringsförmåga, innebär förslaget en utdelningsnivå om 40–50 procent av resultatet, vilket motsvarar den staten tillämpar för Vattenfall. En högre utdelning från Tekniska verken påverkar varken taxor eller investeringar, utan effekten blir att bolaget får öka låneandelen i sina kommande investeringar. Detta är rimligt mot bakgrund av bolagets höga soliditet och att investeringarna är lönsamma.
Staten finansierar cirka 4–5 procent av budgeten över tid genom utdelning från olika statliga bolag. Larssons påstående om att en liknande finansiering i kommunen inte är långsiktigt hållbar stämmer inte.
Linköpings kommun har ett kapital i aktiebolag, fonder och mark om cirka 47 miljarder. Bolagen genererar ett årligt överskott om cirka 1 miljard. LL:s förslag innebär att utdelning från Stadshus AB ska öka från cirka 200 till 450 miljoner. Vidare att uttag från kapital ska kunna ske med 150 miljoner per år. Konsekvensen blir att vi 2026 har 46,4 miljarder av det sparade kapitalet samt att vi ackumulerat ytterligare 2 miljarder i bolagens substans. Detta utmålar Larsson som ett katastrofscenario, inte rimligt.
Vad gäller kommande utmaningar med stora investeringsbehov gäller att dessa investeringar ska vara lönsamma och till nytta för medborgarna. Linköpingslistan menar att planerade investeringar om cirka 1,5 miljarder kronor inte bör genomföras. Det rör sig bland annat om Tinnis-projektet, fyra planerade kommunala P-hus i bostadsområden samt ombyggnation av Storgatan till gågata.
Det är viktigt att resurser satsas på rätt håll. Linköping har för närvarande problem med utanförskapsområden, arbetslöshet, kriminalitet och skjutningar. Här finns ett stort behov av att vidta omedelbara åtgärder. Det går inte att lösa problemen med enbart visioner och ord. Det behövs ekonomiska resurser för att komma tillrätta med situationen.