Kommunal välfärd kräver realistisk finansiering

Oavsett vilka tillgångar bolagen från tid till annan har att plocka av kommer varenda krona från början från avgifter och taxor på de tjänster man tillhandahåller, skriver debattören.

Tekniska verkens kunder och Stångåstadens hyresgäster får stå för en större andel av kommunens kostnader än övriga kommuninvånare i Linköpingslistans förslag, skriver debattören.

Tekniska verkens kunder och Stångåstadens hyresgäster får stå för en större andel av kommunens kostnader än övriga kommuninvånare i Linköpingslistans förslag, skriver debattören.

Foto: Victor Bomgren

Debatt2022-09-23 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Viktigt att satsa resurser på rätt håll i Linköping" (21/9):

I ett tidigare inlägg har jag argumenterade för en realistisk, ansvarsfull och rättvis finansiering av den kommunala välfärden – vård, omsorg och skola med mera.

Ett inlägg där, trots att inget särskilt parti utpekades, nu två av de ledande företrädarna för det nya lokala partiet Linköpingslistan (LL) tydligen funnit anledning att kommentera. Möjligen relaterat till att man själva föreslagit en just så orealistisk, oansvarig och orättvis finansiering av sina vidlyftiga vallöften, som jag önskat varnat för. I sin generöst påkostade valkampanj har man lyckats övertyga nio procent av Linköpings skattebetalare om att 143 vallöften för en kostnad på flera hundra miljoner per år skall kunna genomföras utan att man själva skall behöva betala en krona.

I sitt inlägg menar man att jag har fel när jag pläderar för att man skall följa den princip kommunen redan slagit fast i sina ekonomiska mål. Att varje generation kommuninvånare skall stå för sina egna välfärdskostnader. Mot detta har man den något besynnerliga invändningen att det är fler generationer som lever i kommunen samtidigt. Som om det nu skulle vara ett hinder för att svara för sin egen kostnadsandel.

Om LL:s förslag att ökade insatser inom den kommunala välfärden skall betalas med ökad utdelning från de kommunala bolagen har jag sagt att detta i så fall innebär att bland annat Tekniska verkens kunder och Stångåstadens hyresgäster får stå för en större andel av kommunens kostnader än övriga kommuninvånare. Mot detta invänder man att det är pengar som redan finns. Men oavsett vilka tillgångar bolagen från tid till annan har att plocka av kommer varenda krona från början från avgifter och taxor på de tjänster man tillhandahåller. Till exempel fjärrvärme, el, bredband med mera. Det är med andra ord tillgångar som de flesta villaägare och hyresgäster redan bidragit till genom sina hyror och avgifter.

När (LL) också föreslagit att årliga kommunala kostnader på flera hundra miljoner kronor skall betalas med sparkapital som tidigare generationers skattebetalare samlat ihop har jag påpekat att detta är oförenligt med kommunallagen.

Mot detta invänder man att det finns undantagsregler. Detta är en total feltolkning av lagtexten. Där står nämligen att man kan få ianspråkta medel ur en resultatutjämningsreserv. Men för att göra det måste man först ha avsatt medel till en sådan. Och dessa avsättningar tillåts bara göras med en begränsad del av ett eventuellt överskott. Detta görs redan i dag. I övrigt måste det finnas ”synnerliga skäl”. Vilket den som sysslat med lagtexter vet är något som är så sällsynt att det nästan inte finns. Och i vart fall lär det knappast kunna åberopas av en kommun med Linköpings ekonomi. 

Det är positivt att fler företagare engagerar sig i politiken. Men då är det också bra om man redan från början inser att kommunala bolag inte bara har att följa aktiebolagslagen utan även har kommunallagen att förhålla sig till.