Svar på nyhetsartikeln "86-årige Lars låg död i flera år innan han upptäcktes" (4/5):
I Corren kunde vi läsa om Lars 86 år som hittades i sin bostad avliden sedan flera år. Han hittades på grund av en planerad besiktning av lägenheten. I artikeln kan man läsa att det, enligt Rättsmedicinalverket, är ovanligt att människor ligger avlidna i flera år innan de upptäcks men att det inte är så ovanligt att någon legat död i flera månader.
Jag blir väldigt ledsen av att läsa om denna händelse och det faktum att det inte är helt ovanligt att man är så ensam att ingen saknar en när man gått bort. Oavsett hur lång tid det gått är detta inte värdigt ett välfärdssamhälle som det vi lever i.
Vi i Miljöpartiet vill se en nationell strategi mot ofrivillig ensamhet och ta inspiration och del av erfarenheterna som gjorts internationellt, bland annat i Storbritannien. Där tillsatte man 2018, som första land i världen, en ensamhetsminister och läkare skriver nu ut recept på sociala aktiviteter till ensamma patienter för att nämna två exempel.
I arbetet mot ofrivillig ensamhet bör kommuner och regioner involveras och vi är öppna för att ett statligt stöd kan införas för att bygga upp kunskap och verksamhet för att motverka ofrivillig ensamhet. Att civila samhället har en viktig roll är given med det är även angeläget att kommuner och regioner får med dessa aspekter i sitt grunduppdrag.
Förutom att bygga kunskap och verksamheter behöver vi tänka om och tänka nytt inom flera områden. Att äta ensam kan bli mindre kul om det är en uppvärmd plastlåda som erbjuds. Vi vill att man ska kunna äta både god mat, på ett trevligt ställe och i sällskap med andra för den som vill. Vi vill att mer insatser läggs på just matsituationen oavsett om det är inom sjukvården eller på särskilda boenden. Att vara mån om levande stadskärnor är bra politik för äldre. Att kunna göra vardagsärenden nära, till exempel gå till banken eller frisören har en mängd folkhälsovinster. Om butiker slår igen och i stället flyttar till större köpcentrum är det en stor förlust för många. Det handlar om att människor i mindre utsträckning träffas och lär känna varandra i sin nära omgivning, där man kan göra sina ärenden. För den som lever ensam kan samtalet för dagen vara den expedit man träffar.
Det gäller även att vi inte i den digitala ivern bygger bort möten mellan människor och går mot ett personlöst samhälle. Detta anser vi är en hållning som behöver bevakas i många olika sammanhang. I det nya gröna folkhemmet ska ingen behöva leva i ofrivillig ensamhet. Vi alla behöver varandra och är beroende av varandra.