Här, i lägenheten bakom dörren, låg 86-årige Lars död i flera år innan han upptäcktes. Lars levde ensam och hade inga barn.
Den 12 april hittas en man hemma i sin bostad i de södra delarna av Norrköping. Han har enligt polisen legat avliden i flera år. Upptäckten väcker frågor. Vi försöker att skaffa oss en bild av mannen. Vi får reda på att han heter Lars och skulle ha fyllt 87 senare i år.
Men vem är Lars?
Vi börjar där allting slutade. På adressen där han hittades avliden. Det röda trevåningshuset ser ut som vilket hus som helst i området. Det är lugnt och stillsamt – den största dramatiken är när hundar ute med sin matte eller husse möter andra hundar.
Längst upp i trapphuset bodde Lars. Namnet på brevinkastet står kvar, samt en handskriven lapp om nej till reklam. Det är svårt att förstå att där, innanför dörren, låg en man död i flera år.
Det närmaste vi kommer Lars, som enligt Folkbokföringsregistret levde ensam och inte hade några barn, är hans grannar. Men det visar sig att de inte vet så mycket om vem Lars var, trots att han bott i samma lägenhet sedan 1987.
– Jag hälsade på honom några gånger. Men min bild av Lars är att han var väldigt anonym. Och det var nog så han ville ha det, säger en kvinna, boende i ett hus intill, som är ute och går med sin hund.
Du reagerade inte på att du inte sett honom på ett tag?
– Jag frågade andra grannar om de visste något, men det var det ingen som gjorde, säger kvinnan med hunden.
En handskriven lapp på dörren om att reklam undanbedes i brevinkastet.
Vi pratar med ett par andra grannar ute på gården. Ingen av dem vill vara med på bild eller med namn. Men de har förståelse för att det finns frågor kring det som hänt.
Och den första frågan man ställer sig är givetvis: Hur kan någon ligga död i flera år utan att någon har reagerat?
– Ingen ska behöva dö så här, säger en kvinna som bor i samma huslänga.
– Ja, det ska ju inte behöva hända i det svenska samhället, säger en man, som bor i samma trappuppgång.
– Vi flyttade in för ett år sedan så vi vet inte vem han var ... så sorgligt, säger en av grannarna.
De säger att de inte har reagerat på att något var konstigt eller ovanligt i trapphuset. Inte på några lukter. Inte på något annat heller.
Per Olof Månsson bodde på samma våningsplan som Lars. De var grannar under nästan fyra år. Per Olof minns sin tidigare granne – men har egentligen inte så många personliga möten att berätta om.
– Jag såg honom givetvis genom fönstret och när han gick ut och in i lägenheten. Jag tror han tog taxi när han skulle iväg och handla. Men jag pratade nog bara med honom tre–fyra gånger under de här åren, säger Per Olof.
Han tänker tillbaka.
– Jag minns att jag stötte på honom i trapphuset en gång när han satt med en påse i handen. Jag frågade om han mådde bra och tog påsen och hjälpte honom upp till lägenheten. Då tog han fram plånboken och ville ge mig 20 kronor som tack för hjälpen. En annan gång sa han till mig att jag var den bästa grannen han någonsin haft, mest för att han aldrig hörde några ljud från min lägenhet.
Du såg aldrig någon annan komma på besök?
– Aldrig någonsin.
Hur känns det att få veta att Lars låg död så länge?
– Usch, jag läste ju om att man hittat en död man och tänkte "hur kan man ligga så länge?" När du nu berättar att det var min gamla granne så känns det jättekonstigt. Det känns bara så tragiskt allting, säger Per Olof Månsson.
Men vi vill ändå försöka skaffa oss en bild av Lars. Det visar sig vara svårt. En sökning på namnet ger oss inte några ledtrådar. Vi hittar inga bilder på Lars tagna i samband med någon fritidsaktivitet eller något som berättar om vad han jobbade med innan han gick i pension.
Kanske är det som grannen säger – Lars trivdes med att vara anonym.
Hanna Sjögren är chef för grova brott vid polisen i Norrköping. "Det handlar mer om år än månader", säger hon om hur länge Lars låg död innan han upptäcktes.
Det vi vet är hur det gick till när Lars hittades. Hanna Sjögren är chef för avdelningen grova brott vid Norrköpingspolisen. Hon berättar om själva upptäckten.
– Vi blev kontaktade av fastighetsägaren som hade ett ärende i lägenheten och bad om vår hjälp, säger hon.
Hon förklarar att polisen inte vet alla omständigheter kring dödsfallet. Det ska utredas.
– Det är jättesvårt att bestämma någon tid för dödsfallet, det får vår utredning visa. Men det rör sig snarare om år än månader.
Polisen har fastställt mannens identitet. Men utredningen är fortfarande aktiv. Enligt Hanna Sjögren kan det ta lång tid innan den blir klar. Man misstänker inga brott i samband med dödsfallet.
Hur tänker du kring att han legat död i flera år utan att vara saknad?
– Jag vill inte lägga några känslomässiga värderingar kring det. Vi från polisen kan bara konstatera att mannen med största sannolikhet legat död i flera år, säger Hanna Sjögren.
Anton Hellström, vd HSB Östra, berättar att man som hyresvärd inte hade någon anledning att ana oråd gällande lägenheten där mannen hittades död.
Fastighetsägaren till trevåningshuset där Lars bodde är HSB. Anton Hellström är ordförande i HSB Östra.
– Vi hade ett inplanerat besiktningsärende. I samband med att vi öppnade lägenheten kunde vår underentreprenör konstatera att allting inte stod rätt till, säger han.
Han förklarar att polisen tillkallades. Därefter kunde kroppen hittas i lägenheten.
Frågan många ställer sig är nog hur det är möjligt att ligga död i fler år utan att det upptäcks?
– Jag kan ju inte svara på hur det fungerar med myndigheter. Men från vår sida hade vi ingen anledning att reagera. Hyran kom in som den skulle. Det fanns ur vårt perspektiv inga skäl att ana oråd eller att kontakta polisen fram till dess att vi skulle besiktiga lägenheten, säger Anton Hellström.
Att fastighetsägare ibland tvingas gå in i bostäder då man misstänker att något inte gått rätt till är Torbjörn Lennström, bosocial samordnare på Hyresbostäder, väl medveten om. Under sina 40 år har han fått vara med om saker som han gärna hade sluppit.
– Det är tack och lov inte så ofta vi har hittat människor som legat i flera år, men det kan ha gått ett par månader innan de blir upptäckta, säger han.
– Men jag tycker faktiskt att det är ännu värre när personer som man känner till, som man uppfattat som ensamma, har legat döda ett tag och sedan visar det sig att de har släktingar, kanske även egna barn. Då undrar man ju varför de inte varit och hälsat på.
Torbjörn Lennström på Hyresbostäder tycker man kan vara lite uppmärksam gällande sina grannar "Har en lampa varit tänd oavbrutet i ett par veckor, så kan man ju ringa oss."
Torbjörn Lennström tror att vi kommer att få se fler som dör ensamma i framtiden.
– Vi har byggt upp ett samhälle som är väldigt smart, men som också medför en ökad risk till att man blir mer ensam och isolerad.
Hur menar du?
– I dag behöver du ju faktiskt inte träffa en enda människa rent fysiskt. Du har autogiro, man kan signera via bank-ID och få maten levererad till dörren. Dagens lägenhetsdörrar är säkerhetsdörrar, vilken är en livförsäkring. Men de är så täta att det inte blir någon lukt eller några ljud.
Är det något man kan göra som granne?
– Det finns små saker man kan göra, främst handlar det väl om att vara lite uppmärksam. Om det har lyst oavbrutet i 14 dagar hemma hos tant Greta kan man kanske ringa till oss. Ligger det fyra–fem tidningar utanför dörren kan man ringa på grannens dörr, eller höra av sig till oss.
Han förtydligar.
– Jag vet att vi en gång blev kontaktade av hyresgäster som lagt märke till att radion stod på i hög volym i en lägenhet oavbrutet i tre dygn. Det är sånt man kan tänka på som granne.
Elias Palm är avdelningschef på Rättsmedicinalverket. "Det kan handla om ett par fall i Sverige varje år", säger han om hur ofta man hittar människor som legat döda i flera år.
Enligt Rättsmedicinalverket, RMV, är det – tack och lov – ändå ganska ovanligt att människor ligger avlidna i flera år innan de upptäcks.
– Det kan röra sig om några fall om året i Sverige. Att någon legat död i flera månader är dock inte så ovanligt, säger Elias Palm, rättsläkare och avdelningschef vid RMV.
Hur tänker du kring det?
– Det är klart man funderar på det. Det känns ju beklagligt med en sån ensamhet. Sedan tänker jag att det är många som verkar köra räkningar på autogiro, säger Elias Palm på Rättsmedicinalverket.
Om en avliden saknar anhöriga ansvarar kommunens socialtjänst för att beställa begravningen hos en begravningsbyrå. Men innan Lars kan begravas ska kommunen nu försöka att hitta eventuella anhöriga. Ann Lindman och Susanne Adolfsson är dödsbohandläggare vid Norrköpings kommun.
– När det inte finns några kända anhöriga fattar vi beslut om en provisorisk dödsboförvaltning. Vi själva söker inte upp dödsbon utan får ärenden lämnade till oss av bland annat polisen och sjukvården. Vi jobbar främst med att utreda om det finns några anhöriga som kan förvalta dödsboet, säger Ann Lindman.
– I de flesta fall räcker det med att söka uppgifter i folkbokföringen. Men ibland måste vi skicka en beställning till Riksarkivet, gällande en släktutredning. Det kan tyvärr ta tid, flera veckor eller månader. Det kan ju finnas personer i andra länder som är anhöriga.
Den 12 april hittades en man död. Enligt polisen har 86-årige Lars legat död i sin bostad i flera år.
Och då dröjer det med begravning?
– Ja, det ingår i vårt uppdrag att begära anstånd för begravning. Om det finns några anhöriga ska de få chansen att framföra önskemål kring själva begravningsakten, säger Ann Lindman.
Hur går det till när ni söker anhöriga?
– Eftersökningen består bland annat av hembesök hos den avlidne. Vi tittar om det finns något testamente. Om det finns några brev, annan post eller någon telefonlista som kan ge ledtrådar till anhöriga. Vi river inte runt i hemmen, utan det sker med värdighet, säger Susanne Adolfsson.
Hur känns det att leta runt bland de avlidnas saker?
– Man går in i en roll, det är ju viktigt att vi hittar anhöriga om de finns. Men som människa är det klart man kan reagera över att någon legat död länge utan att samhället upptäckt det, säger Ann Lindman.
Hur många ärenden har ni på ett år?
– När det gäller provisoriska dödsbon rör det sig kanske om en handfull om året, men det varierar, säger Susanne Adolfsson.
Om kommunen inte hittar någon anhörig till Lars förvandlas han till en siffra i den statistiken.