Svar på "KD: Välkommen beslut om Ibn Rushd" (26/5):
Liselotte Fager och Susanne Härner från Kristdemokraterna Linköping skriver att de vägrar acceptera slutsatsen att Ibn Rushd och dess medlemmar ska kunna bedriva bidragsbeviljad folkbildning. Även om slutsatsen kommer ur två lokala granskningar från tjänstemän som de själva styr över. Nämnden Fager och Härner ingår i, verkar hellre bidra till konspirationer om muslimer, än investera i Linköping för att få rätsida på stadens samhällsutmaningar.
I media i veckan erkänner flera lokalpolitiker att de systematiskt avfinansierar delar av civilsamhället oavsett om de lever upp till villkor eller levererar dokumenterade resultat. Till sitt försvar skriver Fager och Härner från Kristdemokraterna Linköping att de önskar befria staden från kränkningar i trons namn. I realiteten bidrar de till fördomsfulla utpekanden utav muslimska föreningar och företrädare.
I lokalpressen tillägger Lotta Bäckman (S) ordförande i kultur- och fritidsnämnden: ”Den utredning som gjorts har tittat på oegentligheter och det är inte det vår kritik handlar om. Vi har ställt oss frågan om deras verksamhet leder till ökad integration och det tror vi inte att den gör”. En anmärkningsvärd bedömning för den som förstår sig på folkbildningen. Integrationen är en bonus utav studieförbundens verksamhet, men inte ett krav. Skulle det vara ett krav så är det en kategori som Ibn Rushd skulle glänsa i.
Över 80 procent utav Ibn Rushds deltagare utgörs av utrikesfödda. Vår deltagarundersökning visar att dessa kommer ifrån (i storleksordning): Syrien 16 procent, Somalia 14 procent, Irak 12 procent, Afghanistan 6 procent, Libanon 3 procent, Ukraina 2 procent, Turkiet 2 procent, Palestina 2 procent (övriga länder <1 procent: Marocko, Iran, Sudan, Saudiarabien, Eritrea, Jordanien, Egypten, Yemen, Tunisien, Pakistan, Norge, Indonesien, Etiopien, Bangladesh och Algeriet). Hos Ibn Rushd finns hela världen. Återkommande visar utredningar att Ibn Rushd når dem som andra inte når. Våra deltagare söker sig till en meningsfull fritid som kan göra dem mer delaktiga i samhället. Vad i detta är inte integration? Och vad menar nämnden med att Ibn Rushd skulle vara sämre på integration än något annat studieförbund?
Att lokala politiska partier institutionaliserar sina egna antidemokratiska åsikter och antaganden är ett demokratiproblem som bör oroa Linköpingsbor. Varje medborgare har rätt att på förhand kunna förstå vad som förväntas. Varje medborgare måste kunna lite på att de beslut som politiker fattar är rättvisa. I beslutet att avfinansiera Ibn Rushd saknas båda delarna.