Svar på ledaren "Politiken som ledde till skyhöga elpriser" (4/1):
I en text om elpriset sprider Correns ledarskribent Edvard Hollertzs myter och felaktigheter. Låt oss ge en mer korrekt bild. Vårt elsystem är tätt kopplat med övriga Europa och elpriset i Sverige styrs av efterfrågan därifrån. 2023 importerade Sverige el några enstaka procent av tiden. Någon elbrist fanns inte här, den finns söder och öster om Sverige. Byggde vi fler kärnkraftverk så skulle den enda effekten vara att vi exporterar mer el till övriga Europa, priserna skulle knappt påverkas.
Hur går det för den planerbara kärnkraften? Just nu står den “planerbara” Forsmark 2 still (generatorfel). Franska reaktorer stoppades av rekordvärmen 2022, många stod still i långa perioder. Kärnkraft är dyrt, tar många år att bygga och är beroende av skattepengar för att kunna konkurrera med billig förnybar energi.
I övriga Europa, som insett att fossilberoende är sämre än att ha fossilfri, billig och lokalproducerad energi, görs nu en omställning av elproduktionen. Utbyggnad av vind- och solkraft går i en rasande takt. Det är vad Miljöpartiet vill se i Sverige. En framtid utan dyra lösningar, där makten över elproduktionen ligger hos kommuner och privatpersoner (redan i dag används 40 procent av all solel av den som producerat den). Samtidigt vill vi ge stöd för energieffektivisering och införa digitala lösningar för smart effektstyrning över dygnet. Det är innovativt, gör oss oberoende av känsliga jätteanläggningar och är billigare.
Vad gäller historien så borde Hollertz sökt fakta i stället för att citera valfloskler. De fyra nedstängda reaktorerna var samtida med flygplanet Viggen. De utvecklades med räknesticka och utan moderna hållfasthets- och säkerhetsanalyser. Det är som att i dag köra en Volvo 140. Även Hollertz hade fattat samma skrotningsbeslut som Vattenfall om hans Volvo saknade ABS, hade drabbats av gravrost och reservdelsbrist. Oskarshamn var utslitet och stod stilla över 30 procent av tiden. Ringhals 2 hade allvarliga korrosionsangrepp. Ringhals 1 var en kopia av 2 och lönade sig inte att driva. De fyra reaktorer drevs på dispens från EU:s säkerhetsregler i över 5 år! Det krävdes 3,6 miljarder kronor för att göra dem säkra igen. Därför lades de ned.
Debatten bör handla om hållbar och för kommande generationer bra elförsörjning, vilket kräver realism och långsiktighet. Då duger det inte att först vara med i breda överenskommelser (Energiöverenskommelsen 2016) och sedan i populistisk anda hoppa av dem. Ska industrin göra stora investeringar i elsystem så duger inte en svajig populistisk ledning.