Svar på ”Vargen hotar den biologiska mångfalden” (4/9):
Jag har naturligtvis stor förståelse för tamdjursägare som drabbas av vargangrepp. Men det finns metoder att reducera skadorna. Detta har man insett i andra länder, där förutsättningarna är betydligt sämre och antalet vargar betydligt större.
Om detta skulle jag kunna skriva mycket, men jag vill koncentrera mig på artikelns bisarra rubrik ”Vargen hotar den biologiska mångfalden”. På Jeanette Blackert låter det närmast som om vi inte hade någon biologisk mångfald i Sverige i många tusen år förrän vi började med hägnade betesdjur. En absurd tanke enligt min mening.
I debatten fokuseras oftast på de skador rovdjur kan åstadkomma, och bortses så gott som alltid från den nytta rovdjuren – såväl stora som små – gör. Den kanske mest uppenbara nyttan med varg och lo i Östergötland: De skulle kunna reducera antalet dovhjortar och vildsvin, vilket jägarna uppenbarligen inte klarar av. Båda arterna åstadkommer skador för enorma summor på grödor, i trädgårdar, på skogen och i trafiken. I det senare fallet orsakar de dessutom mänskligt lidande och död.
Vidare kan rovdjuren – om de tillåts föröka sig – åstadkomma en mycket stor positiv påverkan på den biologiska mångfalden. Det allra bästa exemplet på detta är när varg återinfördes till Yellowstone National Park i USA. Landskapet blev i stora delar helt omdanat. Vargarna reducerade antalet wapitihjortar, vilket ledde till att växtligheten återhämtade sig, vilket i sin tur ledde till att fågellivet frodades liksom andra mindre djur. Detta kallas kaskadeffekter.
Vi hade nyligen ett utbrott av afrikansk svinpest i Sverige. Forskning i Slovakien har visat att vargen kan reducera smittan genom att de äter upp smittade djur och kadaver men inte utsöndrar aktivt virus i avföringen. Under tiden 1994–1998 skedde 93 procent av fallen av svinpest i områden som saknade varg, medan bara 7 procent av fallen skedde i områden där vargen fanns.
Vargar jagar i mycket stor utsträckning mindre hjortdjur, som rådjur och dovhjort. Älgar är mer krävande att jaga. Mindre hjortdjur äter till stor del av markvegetationen, bärris etcetera. Om de mindre hjortdjuren blir för många tvingas älgarna, som också gärna äter av markvegetationen, att beta på tallarna, till betydande kostnad för skogsägarna.
Detta var bara ett fåtal exempel på hur den biologiska mångfalden gynnas av varg och andra rovdjur. Vi bör i största möjliga utsträckning låta naturen sköta sig själv. Vargen är inte något hot mot den biologiska mångfalden, tvärtom är den och alla andra rovdjur garanter för den biologiska mångfalden. Man skulle nästan kunna säga att det är rovdjuren som skapar den biologiska mångfalden. Tyvärr tillåter vi inte detta i Sverige utan försöker själva manipulera naturen, till exempel genom att skjuta bort rovdjur, vilket väldigt ofta får negativa effekter. Man skulle kunna kalla det biologisk enfald.