För många kanske varje angrepp är en siffra i en statistiksammanställning, men det är det inte för dem som drabbas. De som kommer ut till sina djur för att se till dem och finner dem lemlästade, en del döda en del lämnade att dö av sina skador, eller de som får lägga timmar av oro och arbete att hitta sina bortsprungna djur, utjagade ur sina hagar.
Många är de djurägare som känner en ökad oro för sina djur och många är de som nu starkt överväger att sluta med sin djurhållning helt på grund av den ökande vargförekomsten i länet. Rovdjursavvisande stängsel med de särskilda krav de innebär är inte möjligt för alla, varken praktiskt eller ekonomiskt. Hänsyn måste tas till de psykosociala konsekvenserna för människor på landsbygden och hur det påverkar en hel näring. Hur ska nästa generation över huvud taget vilja ta över ett lantbruk i skogs- och mellanbygd med ständig närvaro av varg?
Vi har i länet en antagen livsmedelsstrategi med syfte att öka vår livsmedelsproduktion och beredskap. Vi har också viktiga miljömål att leva upp till, där bevarad och ökad biologisk mångfald är ett av dem. För den biologiska mångfalden har betesdjuren en nyckelroll. I rovdjursförvaltningen står att läsa att varg inte påtagligt ska försvåra tamdjurshållning, vilket innebär att den inte ska finnas där den hotar livsmedelsproduktionen.
Många kanske förknippar Östergötland med vårt stora slättlandskap som breder ut sig från Vadstena i väster ut till Vikbolandet i öster, men Östergötland är så mycket mer. För många är Östergötland i stället det vackra mosaiklandskapet med skog, sjöar och djur i naturbeteshagar. Det är här i beteshagarna vi har den största biologiska mångfalden likt Amazonas regnskogar. Ingen röjsåg i världen eller för den delen betsputs kan upprätthålla detta, det kan bara den betande mulen och den är starkt utrotningshotad i dessa områden nu!
Vi i LRF har under många år arbetat för en ökad djurhållning i just dessa områden. Det är här vi ser den största potentialen att öka vår livsmedelsproduktion. Men detta blir en omöjlighet och utopi när vi tillåts ha den förekomsten av varg med ett felaktigt beteende i samma område.
Vår rätt att ansöka om skyddsjakt är ett bra hjälpmedel om den beviljas och inte överklagas. Även rätten att skydda sina djur genom §28 är bra, men vi i LRF Östergötland anser inte att detta räcker. Östergötland måste även ha en tilldelad licensjakt och på detta sätt kunna styra att varg inte etablerar sig i våra djurtäta områden.
Den nuvarande förvaltningen utgår från att det ska finnas minst 300 vargar i landet. Vår folkvalda regering vill se en sänkning av vargstammen i Sverige till 170–270 vargar med en dragning åt det lägre spannet, vilket har utretts av Naturvårdsverket och anses möjlig. En fråga som vi ställer till Naturvårdsverket är då, varför tilldelas inte fler licensvargar?
En uppmaning till Naturvårdsverket är att besluta om ökad licensjakt där varg hotar tamdjur. Vi kan inte vänta!